Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är stafven bruten öfver tvänne
Sveriges Konungar, hvilka, med jemnt
ett sekels mellanrymd, begge börjat krig
mot Ryssland, utan att någondera slutat
dem, men hvaraf det ena gaf
Moskoviterne fast fot vid Östersjöns stränder och
det andra vid Torneå elf: — tvänne
Konungar, af hvilka den ene med sitt lif,
den andre med sin krona, pliktat för en
hallstarrighet, hvilken man hos
medeltidens Furstar skulle beundrat såsom
någonting sublimt, under det att
upplysningen beler och statsklokheten
fördömmer henne.
En fri press hindrar visserligen icke
det enskilda förtalet; men den
tillintetgör vid många tillfällen dess följder.
Den i löndom anfallne framträder, när
han kommer smädelsen på spåren, med
offentlig vederläggning, och smädarne
förstummas och smädelsen förlorar sitt
gift. I tryckfrihetens ställe finnes åter
uti detta afseende intet vederlag. Den
bäste, den rättsinnigaste Regent behöfver
pressens biträde, för att kontrollera de
uppgifter och omdömen, som öfverallt
hviskas honom i örat, någon gång af godt
uppsåt, men oftast af låga, egennyttiga
och afundsamma bevekelsegrunder.
Gustaf Adolph begrep åtminstone, att
sådana framställningar härröra från ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
