Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
planer rid fitrn tillfällen straudat, t. ex.
under Riksdagen 1834—1835. Det är
förståndet, att irke vilja annat, än hvad
rimligt och lagligen kan befallas; att
icke befalla annat ocli annorlunda, an
livad verkställas kan: det är detta
förstånd, hvarom nian aldrig nog kan bedja
Försynen att hon täcktes förläna de
styrande. Det är slutligen förståndet, att
med yttersta sorgfällighet vaka deröfver,
att allt litad sälttrida befal’es ofelbart
och utan dröjsmål också varder
verk-itäldt, och sist — hvad kanske hellre
forst bort nämnas — skyntlsamhet,
sammanhang, orubblighet i beslut, så, att
tidsutdrägten och vankelmodet ej må
förlama verkan och frambringa kart i
stället för mogen frukt: det är just detta
förstånd, som utgör sjelfva kraften hos
en styrelse. Dcimn kraft, välgörande
och välsignad, är vida skiljd från den,
soin fåkunnigheten stundeligen anropar:
en blind viljas blinda maktspråk,
åtlydda af blinda verktyg.
Att kraften bos en Regering ytterst
hvilar på förstånd, »om för sin
verksamhet behofver sakkännedom och dugliga
organer, derpå har man ett ganska färskt
exempel, i den kraftigaste styrelse,
historien kan framte, nämligen i Napoleons.
Om ingenting annat, än segrar vid Py-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
