Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är ej allt förloradt äfven under de efter
utseendet mest förtviflade omständigheter.
Huru mycket lyckligare voro ej t. ex.
Svinhufvuds barn, afskuddande sig
bordens fåfänga, och förtjenande sitt bröd
uti sitt anletes svett, än om de, såsom
torftiga adelsmän, utan uppfostran och
studier, blifvit inkastade i krigsständet,
der dessa egenskaper länge voro
umbärliga, för att slutligen falla staten eller
det.enskilda medlidandet till last! Detta
yrke, det mest sublima af alla, då
fosterlandet, äran och friheten ropa: till
vapen! kallas med skäl ett blänkande
elände, när lättja och dårskaper och
öfver-mod intaga farornas ställe, och man med
spotsk min leker bragder pä fredliga
valplatser, der hjeltemodet och fegheten
med lika sinnesköld mötas och
eldgevärens askor oskadligt blixtra, hotande med
förödelse, endast — budgeten.
Förlusten af det välstånd, reduktionen
beröfvat Adeln var mindre kännbar under
Frihetstidens regim, hvilken erböd rika
utvägar till förkofran. Den öfverlägsna
förmågan var sjelfskrifven vid statsrodret,
i Senaten, vid Chefsbefattningar eller på
riksdagarna. Skicklighet och trägenhet
beredde, utan särskilda förespråkare,
o-felbar fortkomst på embetsbanan. Ja,
sjelfva systemets lyte — de utländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
