Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Sverige blef det Frihetstiden en*am
förbehållet, att till verksamhet framkalla
(illa utmärkta anlag. Andra styrelser hos
oss hafva haft, tillika med sina
gunstlingar, också sina förkastade, tillbakasatte
och hopar af obemärkte, begrafne i
glömska, 0111 icke nägon hvälfning i
Regeringen beredt dem tillfälle att
framträda och göra sig gällande.
Talangerna af första ordningen: Mannerheim och
Järta, och lika med dem i öde, ehuru
visserligen icke i hufvud: Engeström,
Mörner, Sköldebrand, Rosenstein *),
Ce-derström hade ingenting att hoppas, så
länge 1800 års välde florerade. Sveriges
rike hade kanske slagit sig ut, äfven i
händelse de uppräknade af sednare
ordningen ej fått med de offentliga värfven
att skafla. Man hade bort gifva åt
Man-nerheim en portfölj, i stället 1’ör en
sine-cur, och ät Järta kouseljtaburetten i stäl-
*) Under Gustaf Adolfs lid kunde Presten
ltosenstein , om h\ilken nu är frSga, ej
erhålla n&got Stift. Till pastoratet åter hade
lian under Förmyndareltegeringen haft ett
förord, som gör honom heder. Det var
nämligen Clas Frictzcky, som den 24 Maj 17S)4
skref till en i Hertig Fredriks Hof anställd
person: ”Var god tala med Gref Clas
Lc-”wenhaupt, om han kan uträtta nugot för
"itoseustein till Kumla pastorat.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
