Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan någon sådan i afseende på dem
aldrig förefunnits. Hvardagsmenniskan
lefver som djuret, ooh dör — som hon
lefvat: man blir det knappt varse; ty det
är enligt sakernas vanliga ordning,
medan hela verlden märker och den fåniga
hopen jublar vid hvarje fjäder ur
snillets örnvinge, som nedfaller på jorden,
frän hvars ovanskliga tyngdlagar den
sjelfständige anden 1’örjäfves sträfvar alt
slita sig lös.
Ställd emellan det moraliska
upplösningstillståndet af Rosensteins sista år och
det flinthårda embetsmanna-tyranniet af
Hartmansdorffs Statssekteriat, gör
dunklet af Kullbergs mindre ofördelaktigt
intryck, och huru litet han än syntes
skapad för denna sin befattning, påstås han
likväl vara i närvarande ögonblick till
och med saknad. Besvärad af någon
tankspriddhet, hände det Kullberg en
gång, att på en akt teckna nådig remiss
till underdånigt utlåtande af Domkapitlet
i — Abo. H ans Svenska sinne hade
förmodligen ej velat förlika sig med
föreställningen, att alla band nu mera voro
slitna mellan oss och det herrliga land,
hvilket blifvit ett rof för ”nos antis les
enncmis”, som Beranger sjunger.
Remissen blef dock inställd och förändrad,
»edan en underlydande embetsman fästat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
