Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetens ädlaste förmögenheter. Nu heter
det icke mera: lycklig som en kung;
u-tan: lycklig som en millionär.
Densamme, som med mycken stolthet ser upp
på den förres diadem, sänker ödmjukt
{.in blick, då han nalkas den sednares
kassakista. Man talar med ett spotskt
liånlöje om den bördsaristokrati, livars
enda rikedom någon gång kan bestå i
minnet deraf, att förfädern, mindre
sjelf-kära än sina ättlingar, uppoffrat lif,
mödor och egendom för fosterlandets bä’ta;
och man bugar sig i stoftet för den
pen-ningearistokrati, som hellre skulle
försänka sina skatter på liafsbottnen, än dela
med sig af dem ät det allmänna. Mau
brännmärker med benämningen
^andryghet” dem, som fröjda sig öfver en
stamfaders eller förfädrens ädla handlingar;
ocli man bröstar sig oklandradt öfver den
rikedom, man ärft efter personer, om
hvilka stillatigandet redan är ett smicker.
Den förflutna tiden hade mecenater och
skyddlingar; den närvarande:
allmose-utdelare och allmosehjon.
Se der aristokratieu förr och nu:
bördens och penningarnas aristokrati! Och
om trädet bäst kännes af frukten: se der
ärans och njutningarnas tidehvarf!
M en hvartill här dessa betraktelser?
Kan någon styrelse i ver Iden hejda ti-
14*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
