Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under det man liar sig sjelf att tacka,
det man i denna stora hierarki alltid
träffar det mest aktningsvärda nederst.
Det är förjäfves man ligger oin aktning:
man utkräjver den såsom en rättighet,
eller — man jdr den aldrig.
Kännande sin kraftlöshet att upphära
de toma harnesk, hvarom skalden
sjunger, hvilka bördsaristokratien fordom
fyllde ined så mycken styrka och glans, har
hon i våra dagar sjelf tagit initiativet
till sin egen förnedring, till sin
medtäf-larinnas upphöjelse. Öfvergifvande
anspråken på öfverlägsenhet i
embetsrUm-men, har hon nedstigit till snyltgäst i
penningearistokratens matsalar, der de
band och broderier, Styrelsen utströr i
%
sitt grannskap blifvit sjelfskrifna sirater
bland de bronser och vaser, som utgöra
bordens brokiga ögonfägnad. Förtänke
henne ingen, att hennes läppar oftare
vidröra kristallen, än nå^on annans bland
gästerne: att hon af drufvans blod hvarje
gång dricker i botten försoningen med
sin rival! Hon beliöfver, hon söker att
berusa sig; på det hon icke, vid
vaxljusens gulldeka skimmer, må kunna i
try-mån skönja den vanställda bilden af sin
egen förödmjukelse och af de öfrige
gästernas triumferande hån.
De ilnanciella skandaler, som i våra da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
