Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand mellan Adlersparre och det statsskick, öfver
hvars vagga Vestra Arméens tappre hade "räckt
hvarandra handen uppå" att Fosterlandet skulle
blifva fritt, aällt och mäktigt?
Stolt öfver eget och sina politiska vänners
gemensamma verk, uppträdde Gyllencreutz på
Riddarhuset, då Carl XII:s envälde fått sin bane;
och den åldrige frihetsvännen helsade frihetens
morgonrodnad med dessa Simeons ord: "Herre, nu
låter du din tjenaro fara med frid!” Ribbing lade
grundstenen till den nya Statsförfattningen, och
Horn, som var hennea apäda dagars ledsven, hade
efter aderton års förlopp bragt sakerna derhän,
att det elände envåldskonungen lemnat sitt trogna
folk i arf, förbytts i trefnad och välstånd; att det
vid hjeltekonungens död på alla sidor af fiender
ansatta riket, med desa genom ett adertonårigt
krig och nioåriga nederlag decimerade härar, var
starkt, aktadt och i besittning af
försvarskrafter större än någonsin, när Horn 1738 lemnade
sin Rådsstol. På Riddarhuset förvaras bilden af
Gyllencreutz: det är vid foten af Ribbinga gjutna
byst, somm de hafva sin plats, hvilka efter honom
föra Landtmarskalksstafven; det är i häfderna
Horns namn lefver, oberoende af slocknande
Dynnastier, regimer, systemer.
Dessa tre voro Frihetstidens män, — män af 1720.
I det tempel, Tredje Gustaf rest "Potriis Musis",
beundrar man ännu Stiftarens smak, på samma gång
som man beklagar stiftelsens närvarande lägervall.
Konstens förtrollande behag föda hänryckning i
hvarje spår efter Sergels mejsel, och Bellmans
sånger återskalla kring enskilda kretsars fyllda
glas och från oräkneliga jublande skaror kring
skaldens bildstod bland Djurgårdens ekar.
Detta allt är hågkomster från Gustaf III:s
tidehvarf — skaplynnet af regimen 1772.
Hvadan då denna iaköld, när dc frejdade männen,
hjeltarne af Mars och Maj 1809, bjödo ett
evigt ”farväl åt denna gåtlika verld"? Har Sverige
då på en gång blifvit förbytt till otacksnmhetens
hem? Eller, — hade Sverige ingen förbindelse af
erkänsla till Mannerheim och Adlersparre?
| ———————————————————— STOCKHOLM. Tryckt hos Georg Scheutz, 1836. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
