Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1810 en varm sommarqväll, sista dagarna af augusti,
rullade utför Kungsbacken åt Drottninggatan i Sveriges
hufvudstad en af sex hästar dragen resvagn, på hvars
dörrar var måladt ett stort sköldemärke: tvänne svarta
örnvingar i silfverfält. Öfver vapnet, som omgafs af
Serafimerkedjan, syntes greflig krona. På kuskbocken satt
bredvid körsvennen en betjent, begge klädda i mörkblått
livré, med svarta örnvingar inväfda i hvita snören, och på
hufvudena trekantiga hattar i fodral af vaxduk. Bakpå
vagnen, med ryggarna vända mot korgen, hängde, i
hukande ställning, tvänne skjutsbönder, fasthållande sig i
fjedrarna af åkdonet, när detta mellanåt guppade i
rännstenarna. Tätt efter följde, körd af en betjent i samma
livré, en packvagn, förspänd med två hästar. Man
stannade utanför ena hörnhuset vid Odensgränd, der
portvakten slog upp begge portarna och den främsta vagnen gled
in till stora trappan, från hvilken flera betjenter störtade
ned och med ödmjukt fjesk öppnade ena vagnsdörren,
bugande sig ända till marken för en herre af några och
femtio års ålder, som af betjeningen nästan bars ur vagnen.
Hans utseende var allvarsamt och ädelt, ehuru föga
uttrycksfullt. Det fylliga ansigtet nekade att hyns blekhet
härrörde af ansträngd tankekraft, eller tärande lidelser,
och i de stora, utstående mörka ögonen bodde mera lugn
än själ. Det låg någonting så förnämt i hela hans väsen
och hållning, att kraschanen på slängkappan ej varit
behöflig, för att antyda en person af högsta samhällsrang.
“God afton, godt folk!“ yttrade han, nådigt nickande
åt sina underhafvande, medan han sakta skred uppför
trappan, och öfverallt helsades med ett så hjertligt: “Gud
bevare Hans Excellens!“ att deraf ljusligen skönjdes, att de
i honom egde en god husbonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
