Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog halstarrig att truga på Karl Johan det lefnadsår, som
han sjelf med nöje efterskänkte.
Svenska tryckfrihetslagens beskaffenhet och pressens
verksamhet här utgjorde sedermera hufvudämnet för deras
samtal. Kronprinsen gillade fullkomligt baron Wetterstedts
plan, att medelst oafbruten stränghet tygla
dagbladsskrif-veriet, beifra och straffa hvarje missbruk af tryckfriheten,
som sådant förklara alla anmärkningar om regeringens
förfoganden och organer, och i det yttersta förfölja dem, som
gjorde sig skyldiga till dylika förgripelser. “Vi äro,“
tilläde slutligen Wetterstedt, “för närvarande inom den
politiska literaturen hemsökta af en verklig plågoande,
hvil-ken jag likväl hoppas innan kort kunna qväsa, sig sjelf
till välförtjent straff och androm till varnagel.“
“Men ni glömmer ju att säga mig hans namnf“ an-
märkte kronprinsen, uppmärksamt fixerande hofkanslern.
“Det är,“ svarade denne, “en för detta öfverdirektör
vid tullverket, som heter Grewesmöhlen.“
“Med den der menniskan har det ingen fara,“ föll
kronprinsen lifligt in. “Det är en man med mycket
in-sigter, mycken förmåga, mycken drift. Låt vara, att han
någon gång, under känslan af de oförrätter och förföljelser,
han lidit så länge Gustaf Adolf hade något att säga här i
landet, kan förlöpa sig; men i botten älskar han likväl sin
öfverhet och har gjort sitt fädernesland vigtiga tjenster
under sista tronföljareledigheten. “
“Det är ett kinkigt värf, ers kungl. höghet!“ in-
vände Wetterstedt, misslynt, “att vara satt till väktare
öfver tryckfriheten och nödgas blunda för dess värsta
missbruk. Med Grewesmöhlen står eller faller hela skolan af
oförvägna äreskändare. Det är en olycka att ej kunna
göra sig af med en dylik krabat.“
“Tro mig, min bäste baron!“ svarade kronprinsen, i
det han med ett inställsamt småleende klappade
hofkanslern på axeln, “det är en stor fördel för fursten, att hafva
ett enfant perdu till hands för att, när det behöfs kunna
tussa det, likt en blodhund, på sådana matadorer i staten,
som ingen annan vågar angripa *).“
Wetterstedt studsade. Hans sluga blick bemödade
sig att läsa i kronprinsens; men dennes ögon antogo ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
