Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ers kung!, köghet menar förmodligen
tjensteförteck-ningar, utvisande hvars och ens ålder i sin grad?“
“Jag menar bokstafligen hvad jag säger.“
“Nej ... nådige herre!“
“Det är ömkligt, oerhördt eländigt! Det har icke
funnits begrepp, hvarken om styrelseutvägar eller
krigstuktens vidmakthållande här i landet. Från Malmö till
Haparanda kan hären resa sig, utan att regeringen ens
anat faran, innan insurgenterna stå slagfardiga vid
huf-vudstadens portar. Det der skall hjelpas, begriper ni?
Vi få vidare tala om den saken, då ni i morgon inställer
er hos mig.“
Och med ett i en handvändning antaget småleende,
som hade det föregående samtalet hvälft sig kring
förnöjelse och narri, lemnade kronprinsen Adlercreutz och
återvände till förmaket, der konungaparet, prinsessan och de
flesta af sällskapet vistades.
Monarken vinkade Karl Johan till sig, och då denne
tagit plats bredvid honom i soffan, förebrådde han honom
skämtsamt, att han tycktes förbise ett fruntimmer, som
låg kungen mycket om hjertat, och som prinsen, hvilken
förstod sig på skönheter, borde finna ej vore att försmå.
“Gör mig det nöj et,“ tilläde gubben slutligen, “och kosta
på henne några nådiga ord. Hon skulle kanske annars
befara, att vara dig misshaglig, i anseende till sin
tillgif-venhet för mig.“
Kungen pekade härvid på fröken Koskull.
Det var något, som Karl Johan icke lät säga sig två
gånger. Ty utom det, att han städse var beredvillig att
i allt göra Karl XIII till viljes, hade dennes väninnas
behag ingalunda undsluppit prinsens ransakareöga. Det var
tvärtom af grannlagenhet mot den gamle kungen, som han
endast visat henne flygtig uppmärksamhet, och den
höflig-het, som ej kunnat undvikas.
Det förbindliga och intagande sätt, på hvilket han nu
med henne inlät sig i samtal, fullbordade att fängsla hennes
hjerta. Hans förblef ej heller kallt. Hennes eldiga blickar
tände lågor i hans bröst, och spiran var från denna stund
icke den enda klenod, till hvilken arfsrätten var honom
dyrbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
