Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken (lifligt). “Hvem har sagt, att så skulle gå?
Hans kungl. höghet är ju myndig och måtte kunna styra,
intilldess ers maj:t sjelf återtager regeringstömmarna.“
Konungen. “Yisst är det så; men den här satans
grundlagen säger annat. “
Fröken. “Sådant förstår jag naturligtvis icke; men
de sakerna måtte väl kunna ställas till ers maj:ts nöje.
Det enda jag i detta fall bryr mig om är ers maj:ts helsa.
Skulle det icke vara bäst att rådgöra med hans kungl.
höghet ?“
Konungen. “Du säger något, Marianne lilla! jo men,
skicka efter prinsen.“
Fröken Koskull gick ut i yttre rummet och yttrade
några ord till kabinettskammarherren. Efter en kort stunds
förlopp inträdde kronprinsen, då fröken, efter en djup
nig-ning, aflägsnade sig och lemnade de begge höga herrarne
ensamme. Hon vexlade vid utgåendet talande ögonkast
med Karl Johan.
Kronprinsen (med låtsad nyfikenhet). “Ers maj:t har
låtit kalla mig?“
Kungen (något brydd). “Ja, ser du, det är någonting
som icke vill blifva mig rätt klart, och det är alltid till
dig, min son, jag vänder mig, för att hitta ur irrgångarna.“
Kronprinsen. “Min far har att befalla öfver mitt
huf-vud så väl som öfver min klinga: jag skattar mig
lycklig att kunna lyda, äfven med uppoffring af sista
blodsdroppen i mina ådror.“
Konungen (fryntligt). “Jag känner dina ädla
tänkesätt, älskade son! Om jag så visst kände huru det står
till med mig sjelf i detta ögonblick! Läkaren påstår mig
vara sjuk, eller nära att blifva det...“
Kronprinsen (afb^tande med låtsad ifver). “I sådant
fall måste alla betänkligheter försvinna, och alla hans
föreskrifter på det nogaste fullgöras. Eller kanske ers maj:t
önskar, att vi till rådplägning sammankalla Sveriges alla
läkare ?“
Konungen. “Bevare Gud! Jag tycker mig redan ha
mer än nog af en vid det här tillfallet. Fastän jag känner
mig frisk, som en nötkärna, vill han nödvändigt att jag ha
skall en sjukdom i faggorna, och för att afböja den,
tillstyrker han mig, att på någon tid lemna ifrån mig regeringen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
