Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Gud vet det, nådige herre!“ svarade baron Staél,
okonstlad t. “Fjorton dagar härefter äro karamellerna
förtärda, och längre sträcker sig säkerligen ej heller deras»
verkan *).“
Ingenting låg kronprinsen mera om hjertat, och
ingenting syntes svårare att genomdrifva, än tryckfrihetslagens
öfverändakastande. Med vanlig skarpsinnighet insåg han,
att de planer, som hvälfde i hans hufvud, och det
politiska handlingssätt, han ärnade iakttaga, ingalunda kunde
uthärda offentlig granskning. Pressens beroende var
således det vilkor, utom hvilket icke Karl Johan tilltrodde
sig att styra svenskarne efter sina syften.
Justi ti erådet Blom hade lånat sin nätta penna till den
kungl. framställningen om förekommandet af tryckfrihetens
missbruk. På Riddarhuset lånade hofkanslern af
Wetterstedt sina granna fraser och sitt angenäma föredrag åt
försvaret af den förtroendemakt, som han sedermera sjelf
så godtyckligt utöfvade. Men han kunde ej, eller ansåg
sig ej böra dölja, att Karl Johan sjelf och ingen annan
smidde pressens fjettrar; ty bland bevekelsegrunderna
nämndes uttryckligen hans enskilda önskan. “Fästom vår blick,“
yttrade Wetterstedt bland annat, “på den ädle furste, som
vid vår vördade konungs sida vetat, genom sin kraft och
sitt anseende, aflägsna farorna från våra bygder och
förskaffa oss den aktning af främmande nationer, som dem
vanmäktigt endast af våra lagar skulle bibringas:
påminnom oss, att denne furste har uppväxt i frihetens sköte,
den han så manligen försvarat: att han ej vill lägga några
band på svenska folket, men att han allvarligen vill frälsa,
det från inre och yttre skakningar. Om han, ledd af
sådana grundsatser, ej mer ser sig behöfva den rättighet
honom gifves, är jag öfvertygad, att han skall blifva den
förste att den återlemna, och då han det gör, skall han
hafva vunnit målet för sin ära, och för sekler grundat
Sveriges sjelfbestånd och trygghet,“ m. m. **).
Baron Mannerheim och hans vänner trodde sig likväl
ej kunna ge vika; och utgången stod i vida faltet hos adeln
och borgarne, då kronprinsen sjelf lät sista minan springa.
Några af sina kreatur i borgareståndet meddelade han det
*) Historiskt.
**) Wetterstedts tal är historiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
