Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögat på Napoleon, och brytningen med honom då ännu
icke skett offentligen.
Afven fru Stael mottog, innan hon lemnat sängen,
boktryckaren med korrekturerna. Det var, och kunde ej
vara som hos mamsell Georges: behagsjuka — Deléen,
boktryckaren, har bedyrat, att han aldrig sett vedervärdigare
qvinnoskepnad och mera afkylande botemedel mot begären
— utan det var helt och hållet författare-ifver; och om
hon ej alltid var belåten med skyndsamheten af
tryckningen, gaf hon likväl Deléen det vitsord, att hon på intet
ställe i Europa fått så felfria korrekturer, och der
språkkännedomen varit så fullständig, som Deléens i Stockholm;
och i detta beröm instämde äfven Schlegel.
Då friherrinnan Stael besökte Sverige, fans hennes
snillrika arbete “Om Tyskland“ ännu blott i handskrift. Ur
denna uppläste hon mellanåt strödda stycken i
aftoncirk-larne på hofvet för de kungliga personerna och deras krets.
Under det hon en afton härmed var sysselsatt, stannade
hon hastigt midt i läsningen och vände sig till drottningen
med frågan: ilMadame! voudra-t-elle bien me dire ce que c*est
quune tragédie!u
Med mycken själsnärvaro dolde Hedvig Elisabeth
Charlotta sin förlägenhet öfver frågans innehåll, sin förtrytelse
öfver hennes syftning, som påtagligen var att lysa, på
drottningens bekostnad. Hon förklarade således: “Att fru Stael
skulle göra henne ett nöje, om hon ville med den vanliga
hänförelsen af sitt snille sjelf besvara frågan.“
Smickrad af uppmaningen åtlydde friherrinnan Stael
den genast, utvecklade ämnet med både insigt, behag och
ingifvelse samt upprepade, under målande åtbörder, flera
stycken ur franska sorgespelsförfattare *). Hennes föredrag
väckte ett sorl af beundran och bifall. Konungaparet,
kronprinsen och Sofia Albertina höljde henne med de
utsöktaste loford.
Några dagar derefter, på en middag hos Karl Johan,
hade hon fått sin plats gent emot erkebiskop Lindblom och
vid sidan af grefve De la Gardie. Den gladlynte, och
ingenting mindre än skenhelige, prelaten höjde, under måltidens
fortgång, sitt glas och yttrade till’den frejdade främlingen:
“Tillåt mig att trycka er} min fru!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
