- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 1 /
119

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beräkningar. “Ja,“ utbrast Alexander, med hopknäppta
händer och ögonen höjda mot himlen. “Ära vare Gud!
Vi äro frälsta: han låter beveka sig med penningar *).“

Finlands folk, som innan Karl Johans ankomst till
Åbo vaggat sig med helt andra förhoppningar, än dem
hans närvaro verkliggjorde, brummade Öfver hans
otillgänglighet, hans nära nog osynlighet. När han for ut,
tryckte han sig djupt tillbaka i vagnen, för att icke synas,
och i fönsterna af sitt palats visade han sig aldrig.

“Hvad betyder denna skygghet?“ frågade de
missnöjda finnarne sig emellan, och i detta afseende voro, med
undantag af kejsarens högsta embetsmän och enskilda
om-gifning, nästan alla missnöjda*). “Är det något som
tynger hans samvete? Eller anser han oss för Sveriges
fiender intill dess vi sönderbrutit oket? Välan, må han
försöka hvad vi duga till: må han ge signalen!...“

Signalen uteblef — Alexander återvände till sina härar.
Karl Johan till Sveriges hufvudstad — begge åtföljdes af
ryssarnes välsignelser

Förhandlingarna i Åbo firades med ett stort
fyrverkeri — femton år senare. Ödet föranstaltade det. —
Lågorna renade platsen, der de begge furstarne köpslogo.

Af Äbo den tiden finnes nämligen sedan 1827 ej mer
sten på sten ...

xv.

Augustisolen den tredje på morgonen 1813 hade knapt
hunnit sprida sina glödande flammor öfver himlabrynet i
öster, då vid Barnlösa allt hvad lif och anda hade befans
i verksamhet, icke för att uppfriska sig med det ur
klippväggen framspringande helsovattnet, utan för att, åkande,
ridande eller gående, ila till Helsingborg. Trängseln var
utomordentlig på vägen dit, och gatorna i den lilla trefliga
staden kunde knapt rymma de otaliga skarorna. Alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free