Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig från sin plats, ingen gick emot, ingen gick ens ur
vägen för honom; och då Karl Johan, med sin vanliga
oemotståndliga förbindlighet, sjelf skyndade fram till Ney,
Savaiy, Soult, Caulincourt, Champagny, Maret, och helsade
på dem, med utsträckt hand, svarade de med ett kallt:
“Bon jour, mon Prince!u utan att ens låtsa om det
erbjudna-handslaget.
Den ende, som tycktes sätta värde på att råka
svenske kronprinsen bland dem, med hvilka han
sammanträffade hos czaren af Ryssland, var Napoleons forne
handsekreterare, statsrådet Bourrienne, hvilken sedan flere år
tillbaka fallit i hans onåd. De öfverenskommo att råkas
oftare, och det skedde sedermera nästan dagligen under
Karl Johans vistelse i Paris, der han, innesluten i en
förbindlig skrifvelse, skickade Bourrienne Nordstjerne-Orden *).
Det var till honom, kronprinsen yttrade sin förvåning
öfver, att franska folket kunnat så helt och hållet glömma
de sist förflutna tjugufem åren af sin egen historia, samt
försona sig med, återkalla och ånyo underkasta sig
Bourbonerna.
“Och jag,“ svarade Bourrienne, “förundrar mig ej [-öfver-] {+öf-
ver+} något annat, än att ni, prins! med ert snille, er djupa
menniskokännedom och er vidsträckta verldserfarenhet,
kunnat ett enda ögonblick sätta i fråga, att vid
statshvälf-ningar folken betyda annat, än blinda verktyg åt några
få, hvilka endast som svepskäl och till skylt taga folkets
önskningar och fördelar i betraktande *).“
Alexander mottog kronprinsen på det artigaste, och
uttryckte den största glädje öfver att återse honom,
hvilken kejsaren af egen drift och oförbehållsamt medgaf, att
de förbundna makterna till stor del hade att tacka för
sina framgångar under kriget, ja, till och med för det, att
de nu befunno sig i Frankrikes hufvudstad; “men,“
till-iade Alexander, med i ögonen springande förlägenhet, “hvad
vill ni väl jag skall göra? Jag har i det längsta ifrat för
uppfyllandet af vår Öfverenskommelse i Abo. Min vänskap
för er, min erkänsla, min personliga fördel, mitt gifna löfte,
allt har förestafvat mitt handlingssätt i detta afseende.
Men ögonblicket är missgynnande. Jag måste vara
uppriktig, och ni vet det sannolikt redan sjelf: ni har sinnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
