Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vexlande till ordningen för dagen. Det i sjelfva verket
muntraste, äfvensom det ostridigt mest ursprungliga af alla
dessa grannlåter, var inskriften på den bekante
räken-mästaren och rimsmidaren Sesemans transparang vid den
stora illuminationen i Stockholm, i anledning af freden i
Kiel: en transparang, så egen i sitt slag, att den linnes
intagen i Hammarskölds historiskt-kritiska anteckningar om
svenska vitterheten. Så lydde nämligen det aritmetiska
rökoffret :
»Store prins och krigs-magister!
Störste statsman och minister!
O, att Sverige dig ej mister!
Önskar den som önska kan,
Med Hans Jakob Seseman.»
På koturnens tiljor firades den stora tilldragelsen och
förtjusningens yrsel värdigast, det var: “Föreningenu
lifs-lefvande, — ett mästerverk som tillfällighetsstyeke
betrak-tadt, och som gafs med alltid samma stormande bifall för
alltid utsålda hus, flera år, och under det första en
långtid dagligen. Utom Tredje Gustafs och Kellgrens Gustaf
Vasa, har aldrig något svenskt skådespel skördat så lysande
triumfer, som “Föreningen“ af öfverste Nordforss.
Det låg i sakens natur att stycket skulle öfverflöda
af smickrande hänsyftningar, och att dessa skulle framkalla
högljudda förtjusningsutbrott. Konungaparet,
tronföljareparet, den lille arffursten och den åldriga prinsessan, fingo,
tillika med svenskar och norrmän, hvar sin beskärda andel
af berömmet, hvilket, i Föreningens början och så länge de
höga personerna hade den ålder och sakerna visade sig
för allmänna omdömet i det ljus, som “Föreningens“
författare framstält dem på skådeplatsen, ryckte med sig
orkaner af bifallsrop och handklappningar från de tjuste
åskådarne. Men sedan, vid början af Karl XIY Johans
regering, det gamla konungaparet ej mera fans, den lille
arffursten blifvit en fullväxt prins, och surkart börjat
efterträda de mångskiftande blommorna på föreningsträdet,
försvunno mer och mer hänsyftningarnas tillämplighet.
Fastän bifallsyttringarne fortforo, kunde det icke
undfalla uppmärksamheten, att de smakade bra mycket af
de bestälda hurrarop, som till och från skådespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
