Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statsministern (enfaldigt.) “Grefve Löwenhjelm skulle
väl ej våga skrifva annorlunda till ers kungl. höghet, än
till mig.“
Kronprinsen (med en blick af medömkan på
Enge-ström.) “Grefve Löwenhjelm!... Ni tror således ej att
jag har andra kanaler, än edra eländiga sändebud, vid
utrikes hof? ... Hör på, min grefve: .hvarför har ni icke
bringat till slut underhandlingen med hofvet i Wien om
det der lumpna ersättningsanspråket för det uppbringade
handelsfartyget vid kusterna af Adriatiska hafvet?“
Statsministern (brydd.) “I sanning, nådige herre! är
denna tidsutdrägt mig alldeles oförklarlig. Tre gånger
har jag påmint grefve Löwenhjelm, och tre gånger har
han svarat, att han skriftligen erinrat furst Metternich,
utan att ännu ha kunnat förmå honom att taga saken i
öfvervägande.“
Kronprinsen (med ett spefullt och triumferande leende.)
“Ja så.“
Karl Johan gick till dörren af nästa rum och ropade:
“Holst!“
Denne stod framför honom.
“Tag hit det brefvet från Wien, som ligger öfverst
på mitt skrifbord, och läs upp det högt för oss; icke
underskriften likväl, begriper ni?“
Öfverste Holst afhemtade den utvisade handlingen.
Kronprinsen kastade sig på soffan och fixerade, ömsom
forskande, ömsom med hån statsministern, som stod framför
honom bredvid Holst, hvilken läste:
“Bland den mängd furstliga personer och diplomater,
som för närvarande uppfylla Wien, har man öga endast
för de fem sig så kallade stora makternas sändebud; alla
de öfriga försvinna bland vimlet af 100-tals jemlikar.
Men ehuru dessa fem stora makter, eller Österrike,
Ryssland, England, Frankrike och Preussen skola anses väga
lika mycket vid underhandlingarna, hafva likväl Österrikes
och Frankrikes ombud, genom sin personliga öfverlägsenhet,
satt sig i nästan uteslutande besittning af ärendernas
ledning så väl som af allmänna uppmärksamheten. Det
ligger i sakens natur, att furst Metternich i synnerhet måste
vara öfverhopad af göromål och omsorger, emedan han
skall följa på samma gång underhandlingarna och den inre
styrelsen af det rike, der de bedrifvas. Också är hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
