Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon gick till det inre af våningen, genom några rum,
och stannade utanför dörren till sin boudoir, på hvilken hon
helt sakta klappade tvänne slag.
“Hvem är der?“ dundrade en sträng röst derinne.
“Värdinnan i huset,“ svarade hon, utanför, “för att
anmäla, att ’Magnus Brahe väntar i förmaket, att få aflemna
ett med ilbud från utrikes ort anländt bref, med alldeles
otroliga tidningar från Erankrike.“
“Hvad hör jag!“ ljöd rösten i boudoiren. “Var god
och vänd om till ert förmak, fru grefvinna! Jag skall i
ögonblicket komma efter.“
Hon gick tillbaka dit. Men med den fina takt, som
är fruntimren medfödd, anmärkte hon, att “nådige herren“
kanske skulle finna sig besvärad, att i samma ögonblick,
då han utträdde ur boudoiren stöta på excellensen, som han
ännu ej råkat vid detta besök. Denne fann anmärkningen
fullkomligen riktig och förfogade sig till sina enskilda rum.
Kort derefter hördes starka och snabba steg i det
inre af våningen; ena dubbeldörren från rummet närmast
förmaket, der grefvinnan och kabinettskammarherren grefve
Brahe befunno sig, öppnades häftigt och framför dem stod
— kronprinsen.
Han var för mycket hemmastadd i Braheska huset,
för mycket upptagen af tanken på de underrättelser, som
väntade honom, att uppehålla sig med omsvep. Med
handen utsträckt yttrade han endast: “gif hit!“ och bröt, på
stående fot, det bref, Brahe, bugande, öfverlemnade.
Knapt hade Karl Johan läst några rader, då han, utan
att rubba ögonen från papperet, som han höll i händerna,
utropade: “min vagn, herr grefve, och det på minuten!“
Brahe hastade ut, för att verkställa befallningen.
Kronprinsen och grefvinnan blefvo stående midt emot hvarandra:
han, helt och hållet försatt i de uti skrifvelsen uppdagade
förhållanden; hon, försjunken i åskådande och beundran
öfver den stolta själ, som i åtbörder och muskelspel
förrådde på en gång den lifiigaste sinnesoro, den högsta
sin-nesspänstighet, den största sinneskraft.
När han slutat läsningen af brefvet, blickade han upp
på grefvinnan och utbrast: “Ja, min fru! stora hvälfningar
förestå. Den till Elba förvisade örnen har begifvit sig
öfver hafvet tillbaka till Erankrike. Erån kusten der flyger
han redan från torn till torn, för att i Tuilerierna åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
