Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bestämdheten af kronprinsens vilja, “så har jag
ingenting emot att skicka Cederström till Gotland. Namnet är
redan kändt på ön, sedan hans slägtinge, Rudolf,
generalguvernören in partibus på Guadeloupe (Karl XIII smålog,,
sjelfförnöjd med sitt eget infall), förut innehade länstyrelsen.
Benet, som den här förlorade vid Skarbokilen i Norge 1808r
må gälla som befordringsgrund. Ingen kan förundra sig
öfver, att segraren vid Leipzig beskyddar de tappre och
att segraren vid Högland befordrar dem.“
Hvad till kronprinsen blifvit inberättadt om den
högförrädiska skålen vid banketten i Visby, bekräftade sig.
Derpå följde omedelbart amiral Aschlings tvungna
tjenst-ledighet först och förflyttning några veckor senare till en
annan länstyrelse, samt baron Jakob Cederströms
förordnande till vice landshöfding på Gotland.
Doktor Bergelin och magister Ihre lagfördes som
riksförrädare.
Karl Johan hade beräknat, att, vid underrättelsen om
de begge gotländingarnes skål för Gustaf V, hela Sverige
skulle taga eld och hjelpa honom att darra för sin krona;
i stället förblef hela Sverige kallt som sina isar: undrade
öfver de tilltalades narrverk; undrade ännu mera på
regeringens förryckthet att blifva uppskrämd af en sådan strunt;
undrade huru rätterna skulle bete sig, för att under sådana
omständigheter upprätthålla helgden af domaremakten.
Allmänheten lemnades icke i lång ovisshet härutinnan.
Med efterdömlig skyndsamhet var Svea hofrätts dödsdom
öfver både Bergelin och Ihre, afkunnad den 12 juni 1817
för högmålsskålen, som tömdes den 28 förutgångne januari.
Nu först började folket man och man emellan att taga
illa vid sig. De lagfarne brummade, öfverröstade af
klangen i bjellrorna på den narrkåpa, domaremakten, dertill
förledd af den styrande, iklädt sig, medan hon, hotande,
hvässte lagens blodgiriga glafven. De tänkande häpnade
öfver regeringens riktning, domstolarnas medgörlighet och
deras inbördes anfalls- och försvarsförbund.
Till lycka för dem gemensamt — om eljest det kan
anses för tycka, att fa ohejdad rusa allt längre och längre
fram på en falsk bana — låg pressen ännu i träde, och
Grewesmohlens ofog och ofall stodo som engeln med
bart-huggande svärdet vid ingången till den offentliga
granskningens område. Missnöjet och farhågorna stannade således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
