- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 1 /
295

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han lugn och oförfärad går

Dit samvete och pligt och rätt och sanning lcalla.

Försonad med sin Gud, sitt hjerta och sin verld,

Beredd till offringar och fast i dygders öfning,

Han ser i detta lif, blott tiden för sin pröfning,

I döden, blott sin himmelsfärd.»

Två år derefter hade hertigen af Södermanland
uppnått den ålder af aderton år, då en svensk furste, enligt
grundlagen, är regeringsmyndig. Karl Johan, ledd både
af sin böjelse att synas i glansen af sin höghet och af
åtrån, att, medelst alla upptänkliga vägar, rotlasta sig och
sin ätt på den tron, hvilken han ett par år förut åsyftat
att utbyta mot en, i hans ögon, mera lysande, begagnade
sin sons myndighetsålder, for anställandet af en
hyllningsfest. Wallin fattade vid detta tillfälle sin verldsliga lyra
och sjong:

»Högtidliga och glada åskors dån,

Kring berg och dal, till hvarje nordiskt äinne
Det budskap bär, att morgonen är inne
Utaf ditt tidehvarf, o hjelteson!

Ett tidehvarf, som gömmer i sitt slcöte
Mång dunkla ödens obefarna stig;

Men tröstefullt vi blicka till dess möte,

Ty inga öden skilja oss från dig.»

Detta var den sista gala-fest, som firades under Karl
XIII:s lifstid. I ett ståtligt tåg mellan garnisonens och
liftruppernas parad klädda leder, från slottet till
slottskyrkan, hade allmänheten tillfälle att skåda dagens unge hjelte
och medelpunkten för framtidens förhoppningar. De voro
klara, som den molnfria himmel, under hvars asurpell man
vandrade från konungaborgen, — lysande som fästets sol,
hvars strålar flammade kring tinnarna af templet, dit
man tågade. Hofsmickrarne voro genast tillreds, att tala
om högre makters hägn åt den nya regentslägten,
uppenbarande sig i den gynsamma väderlek, som alltid Ökade
nöjet och prakten af Karl Johans offentliga tillställningar;
de skrockfulla tydde den sköna sommardagen som ett
lyckligt förebud till en säll regering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/1/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free