Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna gång uppoffra sin älsklingsidé: den att alltid instämma med
Herrans smorda.
Sedan konungen infunnit sig i statsrådet och frågan blifvit
föredragen, började hans majestät med att höra den yngstes tanke, men
fick redan af honom ett svar, som var allt annat än efter önskan. Så
gick det hela raden igenom, till dess ordningen kom till gubben R.
Utledsen på alla nekande svar, tillsporde konungen honom häftigt:
«Än ni då?« Den gamle bugade sig och uttalade klart och tydligt
sitt nej. —
Det berättas, att kungen vid detta oväntade ord från Rosenblads
läppar blef så förtörnad att han ryckt kraschaner och ordnar ifrån R.
och kastat dem utåt golfvet samt att han, då gubben R. steg upp,
försökt ännu en tillskyndelse, nämligen med benet. R. bugade sig
och gick helt tyst sin väg.
Dagen derpå, sedan hans majestät sofvit på saken, förmäler
historien att han ångrat beteendet, hvarför R. efterskickades och,
uppkommen på slottet, försågs med alla de utmärkelser som dagen förut
beröfvats honom samt, såsom en ytterligare lisa, erhöll en briljanterad
guldsnusdosa. — R. var nu icke sen att bjuda sina vänner på snus,
hvarvid en af dem utbrast: «Mycket vacker dosa!» Med förtjusning
svarade då R.: «jag har fått den i dag.« — «Och snuset tror jag i
går,« återtog den förre.
Sid. 82. Rörande professor E. Z. Munck af Rosenschölds
berättelse om upploppen i Skåne 1811, jemför M. Weibull: Samlingar
för de skånska landskapens historiska och arkeologiska förening, IV.
Sid. 85. Öfver den härstädes omtalade olyckshändelsen meddelar
professor Ljunggren (Smärre skrifter, III, sid. 133) följande notiser:
«På Torup gaf öfver-ceremonimästaren Stjernblad den 21 maj 1775
en middag, till hvilken bland andra äfven familjen Trolle från Klågerup
var inbjuden. Efter middagen öfvertalte kornett Trolle sina systrar
fröknarna Brita och Augusta, samt sin moster, m:ll Harmens, att med
honom i en ökstock göra en rodd i den grunda sjö, som då omgaf
borgen. Men ökstocken hade blifvit för mycket lastad, så att knapt
50 alnar från land bakstammen började sjunka. Kornetten skyndade
då från förstäfven fram till de förskräckta fruntimrens hjelp; men
farkosten gick dervid akter-ut öfver ända, då alla föllo i sjön, sjönko ned
i dyn och drunknade i så grundt vatten, att de knapt deraf voro skylda,
och det i öfver hundra personers närvaro, hvilka icke kunde lemna
dem någon hjelp. Denna händelse väckte öfver hela landet djupt
deltagande, och flera voro de skalder, som åt detta gåfvo uttryck.» —
Bland dem var ock Bengt Lidner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
