Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra årtiondet af nittonde seklet fans i Sverige
ingen annan borgmästare med det anseende som
kommerserådet Nordlindh i Malmö. Hans gästfria hus, med nära nog
öppen tafFel och ständigt omvexlande nöjen, var föga
mindre besökt, än landshöfdingens, och ortens invånare egnade
nästan lika uppmärksamhet åt begge dessa embetsmän.
Bördsfördomarna jemkade väl något detta förhållande, så
länge länsstyrelsens tömmar hvilade i anborna händer; ty
fastän det icke bekymrade Skånes den tiden andryga adel,
huruvida landshÖfdingen eller borgmästaren betydde mest
på embetsrummet, skulle hon ej kunnat smälta trängsel i
borgarens förmak, om grefvens stått toma. “Det säges, att
min son Henning är något dum,“ yttrade den rike
excellensen baron Wrangel, hvilken varit landshölding i
Kristianstad, “men det gör ingenting, blott man är af gammal
ätt; ty då förgår dumheten med åren. Jag var sjelf litet
dum i min ungdom *).“
Och baron Wrangel var af gammaldagsfolket, som
aldrig for med flärd!
När sedermera herr af Klinteberg efterträdde grefve
von Rosen, i egenskap af landshöfding i Malmö, trodde
sig regeringen förhjelpa den förre, medelst friherre titeln,
till samma benägenhet af landskapet, som den senare
åtnjutit; men denna beräkning slog helt och hållet fel. De
gamla slägterna erkände ingalunda uppkomlingen for
vederlike. Excellensen Wrangel talade, med rynkad näsa, om
“den här och den der **) friherre af Klintegren“ ***), och
*) Historiskt uttryck af excellensen friherre Wrangel af Adinal.
**) Excellensen Wrangels ordstäf.
***) Historiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
