Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan egentlig förmögenhet, ett ganska artigt hus, hvilket
i allmänhet ansågs tillhöra alla chefer, ja! alla af en viss
rang, civile som militärer. Justitieråden gåfvo i detta
af-seende ingen annan efter, för att ej tala om de rike, i
våra dagar Öfver all rang, och matadorerna af
handels-klassen, hvilkas praktfulla boningar, dyrbara husgeråd,
kräsliga bord och ståtliga åkdon få bland de högst
uppsatta i staten mäktade härma, och ingen kunde öfverträffa.
Ännu måste vi låta läsaren blicka in i ett förmak,
det mest förföriska, om också icke det mest lysande af
alla, Stockholm den tiden hade att bjuda på. Ni ser
rummet Öfverfyldt af folk och dörrarna dertill från de
angränsande belägrade af hufvud vid hufvud, tåspets sträckt vid
tåspets. Ni ser alla orörliga på sina platser som
bildstoder, med hänryckningen likväl målad i sina anleten, och
återhållande andedrägten, för att ej gå miste om någon
a okord, som värdinnans vackra fingrar framtrollar ur
harpan, hvilken hvilar mellan hennes knän, — ej förlora
någon af de smältande toner som, med onämnbart uttryck,
sväfva fram öfver hennes läppar. Och hvilka läppar
sedan! Och hvilket småleende! Och hvilka “lockars natt!“
— för att tala med skalden — Och hvilka ögons
ljungeldar! Och huru hon visste att slunga dem! Och huru röst
och blick, allt efter hennes godtfinnande, kunde blifva
smäktande som turturn, skalkaktiga som Astrild, vredgade
som en retad karit! Och hvilken fin skepnad! Och hvilken
luftig gång! Och huru hon. med öfverlägsen beräkning och
oöfverträfflig framgång, snarare “försvann16, än gick, när
hon slutat den tidens omtyckta sällskapssång: “Jag drömde
att jag henne såg.“ Och hvilkon tomhet i de
öfverbe-folkade gemaken sedan hon försvunnit!...
Nej, en nordens tärna, vore hon ock skönare än
söderns, förstår ej att fängsla, som hon. I den konsten
hade Italiens dotter, Mathilde Orosca — som i sitt andra
gifte egde Öfverste Montgommerie Cederhjelm — kunnat
hålla föreläsningar, dem icke ens ungdomsfursten skulle
försmått att hedra med sin höga närvaro.
Lagerbjelke bemedlade som diplomat skönhetstvisten
mellan fruarna Dedel och Montgommerie, utan att afgöra
den. Han skildrade, med snillets pensel, begges
företräden, utan att tillerkänna det åt någondera. “I’une et
Vautre“ fingo den hyllning begge, ur skilda synpunkter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
