Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna skjnidsamt afgöras. Det skulle äfven i finansielt
afseende blifva en välgerning för denna landsort och der
sprida penningar, hvaraf behofvet är stort, efter Malmö
diskonts fall. Stiftelsen blefve således i alla afsenden
värdig ers maj:ts vishet/4
Konungen (glad). “Granska bra, min vän! Ni är en
man af djupa insigter, stor förmåga och tillförlitligt
omdöme. Jag har alltid haft mina ögon fästade på er. Jag
förutsåg, att ni vid detta tillfälle skulle sluta er till min
åsigt, och jag räknar på er, om saken vid en kommande
riksdag blir öfverläggningsämnet.“
Eosenschöld. “Derpå kan ers maj:t med fullkomlig
säkerhet räkna. “
Tredje uppträdet.
(Samma ställe.)
Generallöjtnanten baron Boye bugade sig djupt.
Konungen fixerade honom, med mulna, genomträngande blickar.
Konungen. “Nå väl! Det var längesedan jag såg
er, general Boye! Ni inställer er sällan hos mig vid
andra tillfällen, än då ni har i beredskap någon ansökning
om penningar.“
Boye. “Ers maj:t har alltid rätt; och anledningen till
min underdåniga uppvaktning denna gången .. .“
Konungen (häftigt af brytande.) “Penningar, kanske ?“
Boye. “Ja, ers maj:t!“
Konungen. “Eör alla djeflar i våld, menniska! när
skall detta en gång taga slut? Tror ni, att jag kan skapa
guld? Tror ni, att jag ej är till för annat, än att strö ut
det åt lumpna varelser, som ej kunna lära sig att taga
vara derpå? Om edra anspråk vore måttliga; — om det
stannade vid en, två, tre eller fyra gånger... vid 1,000,
5,000, 10,000 riksdaler-, men er penningetörst är osläcklig.
Hvad fick ni icke under fälttåget, och hvad har jag icke
gifvit er sedermera? Men det är som att kasta i sjön.
Jag är trött vid denna efterhängsenhet, mitt tålamod är
förbi, och vore det ej minnet af Gliickstadt, så skulle jag
långt för detta ha entledigat er ur min tjenst. Ni tror
er kanske vara oumbärlig? Jag skall visa er annat, jag;
Karl Johan och svenskarne. II. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
