Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de in sina afskedsansökningar, och min yngste bror ärnar
söka rysk tjenst.“
Konungen (öfverraskad): “Så-å, min sann!...
(Hånande) Det är emellertid lätt sagdt, men icke lika lätt
gjordt. Min bror, kejsar Alexander, tar ej emot hvilken
landstrykare som helst... (Uppehåll. — Sedan fortfor Karl
Johan saktmodigare:) Yälan! Jag också vill handla
ridderligt, — fullt ut lika ridderligt, som edra bröder, Marianne!
Jag beviljar dem det afsked, de begära. Jag skall låta
gifva honom, som ärnar söka sin lycka i Ryssland,
skriftligt förord, och muntligen anmäla honom till det bästa
hos-min vän Suchtelen. Om de ångra sig, om de önska vända
åter och anförtro sig åt mig, står min tjenst dem öppen
på nytt, och jag skall kasta glömskans slöja öfver det
framfarna.. . Nå väl, Marianne! hvad säger ni om detta,
sätt att hämnas på edra bröder? Det är ju att samla
glödande kol öfver deras hufvuden? *)“
Fröken Koskull föll konungen om halsen: “Ers maj:t
är stor i allt! Hvad dess höghet och makt ej kunnat
åstadkomma, uträttar dess ädelmod. Jag underkastar mig ers
maj:ts vilja, går mina öden till mötes, gör mig döf för
skriket — och stannar qvar.“
En kyss brann på hennes läppar — och konungen
ilade bort. Knapt en half timme derefter befann han sig
ånyo i hennes boudoir.
Konungen (leende): “Den eviga freden oss emellan är
afslutad, sköna Marianne! Jag erbjuder er här ett bland
fredsvilkoren.’c
Och Karl Johan lemnade åt henne ett hopviket papper.
Då hon vecklade upp det, befans det vara ett till
konungen stäldt och af honom på innehafvaren öfverlåtet
skulde-bref af excellensen Brahe, den äldre, stort 25,000 riksdaler.
Karl Johan fixerade henne med välbehag, under det
hon tycktes med temlig likgiltighet betrakta förbindelsen.
Ändtligen utbrast
Konungen: “Nå väl, Marianne! Ni säger ingenting
om den summa jag nu förärat er? Hon är eljest icke så
obetydlig, att ju icke åtskilligt kan dermed uträttas både
för nytta och nöje.
*) Baronerna Koskulls skrapa till systern, afskedstagande (för kort
tid, likväl) ur tjenst, samt den enes försök att bli anstäld i Ryssland,
som dock misslyckades, äro historiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
