Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämdt framställa de frågor, baron vill hafva af mig
besvarade.“
Edelcreutz. “Bär ni ej vapen under kläderna, då ni
går ut i staden ?“
Czapcky. “Jo, jag går aldrig ut obeväpnad. Det
hörer till sedvanorna i mitt hemland.“
Edelcreutz. “Ar detta vapen ej en dolk, som ni
döljer under högra stöfvelskaftet?“
Czapcky. “Jo, det hörer till drägten i mitt hemland.
Se här, om det lyster er att taga den i ögonsigte.“
Czapcky böjde sig ned, drog fram en slida ur
stöf-veln, blottade dolken och svängde med ledighet, snabbhet
och behag det blänkande stålet.
Edelcreutz (förbluffad). “Nå väl! hvad är er afsigt
med denna sällsamma, farliga beväpning.“
Czapcky. “Jag har ju redan nämnt, att dolken utgör
en beståndsdel af sederna och drägten i Polen. Jag inser
ej hvarför i Sverige mera än öfverallt i andra länder, der
jag vistats, jag skulle obetänksamt blottställa mig,
obeväpnad, för anfall af rånare eller maktens satelliter, (med
eftertryck) i synnerhet som en skurk till uppassare,
hvilken på samma sätt i Stockholm, som i Petersburg, Wien
och Paris, alltid står i polisens hemliga sold, sedan han
börjat med försåtliga angifvelser, kunde få det infallet att
slutligen ransaka min börs och mina inelfvor.“
Edelcreutz. “Ni irrar er. Uppassaren är icke
an-gifvare mot er.“
Czapcky (stolt). “Han eller någon annan, det är mig
likgiltigt. Men hvad herr öfverståthållaren i alla fall kan
kontrollera, om så er godt synes, är, att jag alla aftnar
låtit uppassaren draga af mig stöflarna och lägga dolken
på nattduksbordet bredvid min säng. Och jag hemställer
till herr barons eget omdöme, huruvida det är rimligt, att
jag förfarit så öppet med en för mig för öfrigt alldeles
okänd hyrbetjent, som mot dagspenning passar mig upp,
som betalas för dagen och som när han behagar kan gå
sina färde, utan att jag ens vore berättigad att beklaga
mig deröfver, — om säger jag, ett blindt förtroende till
en sådan karl vore rimligt, vore tänkbart, derest jag hade
något ondt i sinnet och umgicks med mordanslag ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
