Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befallas. Hvarför använde ni icke dem, att ställa rummen
i ordning ?“
“Då,“ gaf Mörner till svar, “hade jag förtjenat och
ganska säkert bekommit en allvarlig tillrättavisning af ers
maj: t, hvars afsky för allt som, äfven på det mest aflägsna
sätt, stöter på osnygghet och elak lukt, är alla bekant,
som haft den nåden att nalkas ers maj:ts höga person.
Jag kunde ej tillåta mig, att i era maj:ts egna rum
använda folk, med stark utdunstning, som vistas i
ladugården, eller gräfva i jorden.“
“Jag bryr mig ej om hvarifrån ni skallär edra
arbetare,“ yttrade konungen slutligen, “men deras betalning*
kommer icke att bli större, än på andra ställen. Hvad
ni kan finna för godt att tillägga utöfver vanliga priset,
blir er ensak; jag drager af det på er aflöning,
begriper ni ? *)“
Dylika uppträden ökade spänningen mellan konungen
och hans ståthållare, hvilken nådde sin höjd, då det i
samma vefva blef fråga om en ny afbetalning på Lisma.
Karl Johan svarade tvärt “nej!“ med tillägg, då Mörner
beklagade sig öfver det äfventyr hvaruti han, i anledning
af konungens förespeglingar inlåtit sig, och de både
förluster och förödmjukelser, för hvilka han, vid bristande
betalning, blefve blottstäld, att sådant ej anginge honom
(Karl Johan), och att han (Mörner) fick draga sig ur
spelet huru han behagade.
Följden blef att baron Mörner nödgades afstå Lisma,
som sparfven går från axet. Det skedde redan 1819;
således 12 år innan sista afbetalningsterminen inträffade, och
hvad han af egna medel nedlagt på egendomens häfd och
förbättring samt för sin bosättning der, gick i och med
detsamma för honom förloradt.
Under sådana omständigheter, som mer och mer
förbittrades, kunde Mörner ej längre uthärda med
ståthållarebefattningen. Han lemnade den också 1819, eller året
efter sedan han blifvit tillsatt.
Detta svårligen begripliga förhållande mellan tvänne
personer, i den ställning till hvarandra som Karl Johan
och Otto Mörner, skulle sannolikt ej hafva så
missfoster-ligt utbildats, om icke Braheska sidoinflytandet, tidigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
