- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 2 /
84

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blir dagligen mer och mer gudelig och ej har ögon och
öron för någon annan än sin förut temligen vårdslösade
gemål, icke tycker om, hvarken en förening mellan
Bernadottes ätt och de gamla legitima husen, eller att Karl
Johans varder rotfast, till intrång för Alexanders
myndling, kejsarinnans systerson. Men underhandlingen
be-drefs, som jag nyss nämnde, med en skicklighet, som ej
lemnat något öfrigt att önska. Prinsen af Ponte-Corvo,
hvilken — man säge om honom hvad man behagar, är
långt ifrån att vara blodtörstig, utan tvärtom, oaktadt all
sin häftighet, snarare har en mild ridderliprhet i sitt
skaplynne — gjorde i Napoleons tid furst Wittgenstein en
omätlig tjenst. Han hade hans lif i sina händer, åt
hvilket fransmännens kejsare traktade, men räddade det, och
beredde fursten, som redan befans i prinsens våld, tillfälle
att sätta sig i säkerhet. Wittgensteins tacksamhet blef,
hvad den borde vara, djup och outplånlig. Karl Johan,
den mest slipade statsman bland alla Europas regenter,
efter Napoleons fall, insåg, att furst Wittgenstein, som har
Eredrik Wilhelm III:s öra, och för hvars hof han är chef,
vore rätte mannen att genomdrifva frieriet för nuvarande
kronprinsen af Sverige. Men det var, i händelse af afslag
å konungens af Preussen sida, en alltför ömtålig sträng,
att anförtro åt officielt anstälda diplomater. Han anlitade
i stället en af sina agents non avoues, generalkonsuln Dehn
— fin, slipad och förfaren i hemlighetsfulla, kinkiga värf —
för att på ett sätt, som ej kunde blottställa Karl Johans
anseende, först inhemta, om furst Wittgenstein funnes
benägen att åtaga sig denna giftermålsunderhandling, och i
sådant fall låta honom i detta afseende känna Fredrik
Wilhelm på pulsen samt, derest han ville höra på det
örat, bringa saken å bane och gifva henne den fart, att
man slutligen kunde låta de offentligen anstälda
diplomatiska sändebuden göra den högtidliga framställningen.“
Czapcky. “Ni måste ursäkta mig en fråga: brukas
det i Sverige, att till konsulatbeställningar använda större
skickligheter, än till ministerposter?“

Gyldenpalm. “Med Dehn är det ett alldeles särskildt
förhållande. Till namnet är han svensk generalkonsul i
Berlin, men i sjelfva verket är han konungens af Sverige
hemliga, förtrogna och förslagna ombud. Den tid Karl
Johan var fransysk befalhafvare och Dehn medlem af ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:43 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/2/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free