Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sistnämnde stället nästan hela dagen. Yi må för
öfrigt rätt väl. Sedan Hederstjernas afresa har jag blifvit
tillsagd, att alltid äta vid konungens eget bord, som,
tvärtemot hvad man behagade berätta, är rätt godt och hvarpå
jag exempelvis får anföra, att vi alla middagar haft ananas
och vindrufvor. Kungen äter nu mera hvar dag ute.“
Den 21, samma månad, år och ställe*), heter det:
“Ehuru öfverhopad af göromål kan jag dock ej
underlåta att tacka för den intressanta beskrifningen om
téte-å-téten med miss Flodin. Eja, den som varit der, uti herr
kungl. sekreterarens ställe! Här har jag knapt sett något
qvinfolk, åtminstone icke fått någon fullkomlig moralisk,
eller kanske rättare: immoralisk visshet, att några
varelser — med kjortlar, som visat sig för mina ögon,
verkligen varit fruntimmer."
Baron Carpelans sista bref, af den samling vi nu
hafva under ögonen, var skrifvet i Göteborg den 16
november 1808*). Deruti förekommer:
“Jag har haft den glädjen att få se min far**) ännu
lefvande — men mitt hopp att länge få behålla honom,
är nästan försvunnet. På mindre tid än tre dygn
verk-stäldes min nedresa: jag flög på den barnsliga kärlekens
vingar.
"Nyheten om Sandels vunna seger var intressant.
Helsningen från Hackorna, likaså. Skogman förtjenar
likväl rang och värdighet till det minsta med Spader Knekts
Hans trägna tjenstgöring i denna genre och hans ädla,
spotska utseende, ge honom dertill fulla anspråk.“
På hufvudets och skicklighetens vägnar hade baron
Carpelan försvarat äfven en högre post, än den som blef
honom anvisad; men hans klena underbygnad i studier
och hans lätja gjorde honom äfven denna mödosam och
hans lekande tunga, som hvarken skonade makt eller rang,
ådrog honom ej sällan misshag från samhällets höjder.
Några veckor efter Karl XIII:s död, då Karl Johan
anslog en del af det höga sterbhusets ädelstenar åt kronan,,
med nyttjanderätt för enkedrottningen Hedvig Elisabeth
Charlotta, i hennes lifstid, blef hon högst förtörnad så väl
öfver detta förfogande, som deröfver, att monarken, som
*) Brefvet är historiskt.
**) Landshöfdingen i Göteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
