Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förfining, å ena sidan; sjömannens utan krus, å den andra:
— å ena sidan snillets slipade öfverlägsenhet; å den
andra, råämnet af en hvardagsmenniskas förstånd: glansen
af den högsta personliga älskvärdhet vid sidan af dennas
fullkomliga motsats, — ja: då Karl Johans brinnande
ögonpar tände hopp eller fruktan, glädje eller
förskräckelse, hvarhelst de slungade sina lågor, syntes föga mer
eld i det öga, snarlikt fiskens, Cederström hade qvar, än
i det han förlorat, och väckte uppmärksamhet endast så
länge det lånade sitt ljus från nådens solblick.
Karl Johans uteslutande ynnest för Cederström var
en nagel i ögat icke blott på dem, som fikade att
efterträda hans inflytande, utan tillika på alla hans kamrater
i rådet, hvilka funno sig förödmjukade, — ingalunda deraf
att hans rådslag fördunklade deras; ty de inskränkte sig
vanligen till, att med få ord upprepa såsom sin mening
den åsigt, för hvilken konungen under Öfverläggningen
visat sig böjd, eller som denne förut låtit honom förstå att
den öfverensstämde med monarkens önskan; men knapt
var sammanträdet slutadt och konungen uppstigen från sin
med rÖdt maroquin beklädda förgylda länstol, öfver hvars
ryggstycke syntes en kunglig krona af förgyldt
bildhug-geri, än han med uttrycket: “Ecoutez Cederström!“
vinkade honom att följa sig genom löndörren, några
trappsteg ned till konungens boningsrum. Denna utmärkelse,
detta bevis på utomordentlig bevågenhet och vänskap,
förlängde ansenligt öfriga statsrådsledamöternas anleten. Det
vexlades betydelsefulla blickar mellan dem samtlige
inbördes-, somliga beto sig i läppen; andra spetsade mungiporna
till hån; på allas pannor skockades moln; och knapt hade
Cederström försvunnit med sin höge beskyddare, innan
obelåtenheten bland de qvarlemnade gaf sig luft under
halfhöga hviskningar*). Endast Wetterstedt låtsade om
ingenting; hans inflytande stod på egna och säkra fötter;
Cederström var honom ej i vägen. Han fruktade honom
ej, hatade honom följaktligen ej heller, men ansåg honom
med förakt; och då Cederström med ansigtet strålande af
förnöjelse hastade att åtlyda konungens vink, följde
Wetterstedt honom med ett spefullt plirande ögonkast, kastade
*) Författaren var flera gånger personligt vitne till hvud sålunda
tilldrog sig i och efter konseljen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
