Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det lagbundna samhällsskickets, de rättänkande och
Ceder-ströms fiender — i hemlighet understödda af hans
kamrater i konungens råd.
Det var nu man sökte upplysningar och vidtalade på
alla håll. Det var nu grefve Essens adjutant,
öfverste-löjtnant Gustaf Hjerta, skickad i sådana ärenden, gaf det
bekanta svaret: “att han sprunge andan ur halsen på sig,
i anseende till statsrådets förbannade bönhasjagt“, ett
uttryck, som spridde sig, kom till och med för Karl
Johans-öron och upptogs af honom med mycket bifall *).
Ceder-ströms kamraters illa dolda skadefröjd öfver det ofall, som
nu hotade, gaf förnyad näring åt den bestämda ovilja Karl
Johan alltid hyste mot statsrådet som korps, oaktad t
hans-personliga bevågenhet för en och annan bland dess
medlemmar, undantagsvis.
Denna gången slog “bönhasjagten“ ut efter önskan.
Konstitutionsutskottet stälde Cederström under åtal inför
riksrätt. Ständernas fördelning handlade vid detta
tillfälle med så fast hållning, att sedan, under
öfverläggnin-gen inom utskottet, hvarje dess ledamot öppet uttalat sin
mening, och deraf visade sig, att Cederström blef fäld,
någon bland hans vänner yrkade, att omröstning måtte
anställas med slutna sedlar, då man hoppades att de här
och der ensJctldt tillitade bevekande skälen skulle göra sig
gällande, obehindrade af allmänna omdömets kontroll. Men
denna slutna omröstning öfverensstämde på pricken med
den öppna, som föregått. Ingen enda röst hade vacklat,
hvarken hit eller dit.
Denna utgång verkade nedslående på gunstlingen och
uppretande på hans höge beskyddare.
“Folkombuden,“ utbrast Karl Johan, “hafva ej låtit
tala med sig; så mycket sämre lör de uppstudsiga
tjur-skallarna, om domrarne i riksrätten varda medgörligare!“
Dessa, som bestodo af embetsmän, till största delen
beroende af regeringen, blefvo nu från alla håll kända på
pulsen, men höllo profvet vid första påkänningen. De
högre tillfrågades, en och en i sender, huru de ärnade
rösta; och då högste dåvarande befälhafvaren öfver de i
hufvudstaden förlagda trupper, generalmajoren baron von
Otter, med fordom svenskmanna öppenhet och fasthet för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
