Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
statiska hållning vid detta tillfälle tycktes antyda, att han,
i likhet med Ludvig XII, ville helt och hållet i glömska
begrafva hvad som tillförne förtörnat honom som kronprins.
Sedan, efter svuren ed, Anckarsvärd, till ett tecken af
underdånighet, kysst konungens hand — något, som Karl
Johan eljest aldrig tillät vid andra tillfällen, än då sådant
oeftergifligen föreskrefs af ceremonielet — tog han honom
i famn och gaf honom en dubbelkyss på begge kindbenen.
Om hoftrapporna för honom egt dragningskraft, skulle
detta lysande bevis på försoning törhända beledsagats af
upprättelse och nya framgångar i tjensteväg, oaktadt
Wetterstedt, Anckarsvärds ovän, och Cederström, Adlersparres
och följaktligen icke Anckarsvärds vän, sutto i rådet; men
han skattade högre uppseende än befordringar och,
lem-nande hofvet å sido, uppträdde i stället på riddarhuset.
Under det konstitutionsutskottet kalfatrade flottans
föredragande i kommandomål, vände baron Anckarsvärd sig
mot krigshärens till lands, general Björnstjerna. De hade
varit vänner och arbetat med samnad hand på
statshvälf-ningen 1809; men med dess fullbordan och egentligen efter
den politiska riktningen 1812 skildes deras vägar: den ena
ledde till befälhafvarestafven; den andra till skymfligt
entledigande ur statens tjenst. Men ingen ståndpunkt finnes
i lifvet, som ej har sina fördelar, om man begriper att
begagna dem. Och detta gjorde baron Anckarsvärd.
General Björnstjerna upptog och besvarade med förnäm vrede
baron Anckarsvärds anfall: den höge embetsmannen ville
ej finna sig vid att nödgas träda inom skranket med en
statsborgare, som lefde blott på sin egen kaka och
saknade andel i kronans. Men Anckarsvärd lät ej förhetsa
sig af villebrådets våldsamma språng: han sigtade med
köld och träffade på pricken.
Konstitutionsutskottet tycktes ej benäget att anse
ba-~ron Anckarsvärds anmärkning för en sådan småsak, som
general Björnstjerna ville låta påskina. Till lycka för
honom insåg konungen sjelf hvad klockan var slagen, och
blef betänkt att stämma i bäcken, innan vattnet hunnit
växa till å. Det skulle i och utom Sverige bibragt ett
allt för slätt begrepp om krigsförvaltningen — sjelfva
ögonstenen i Karl Johans regering — derest, redan första året
efter hans uppstigande på tronen, hans högsta organer både
för land t- och sjöförsvaret blifvit af folkombudens ransakare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
