Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan och svenskarne, att han icke trodde dem om godt;
men det bör, af nyss anförda orsaker, icke föras honom
till last som något moraliskt lyte.
Det var en dubbel olycka att kortsynthet och Ijesk
hos några bland de få, han hedrade med sitt förtroende,
ytterligare tillknöto bindeln för hans ögon. Namnet
“Ce-derström“ synes i detta afseende särdeles olycksbådande.
Vi hafva redan sett, huruledes konungen fick sitta emellan
på sin stora bevågenhet för Rudolf, som, medelst
riksrätten 1818 och slutligen skeppshandeln 1825, satte ett
par af de mörkare fläckarne på sin beskyddares regering.
Jakob Cederström drog försorg1 att derpå kasta
ytterligare skugga, genom de bedröfliga Bryggerska sagorna.
Denne baron Cederström — då landshöfding på
Gotland — gjorde sig grön med en anmälan hos konungen
om uppgifter af en färgaregesäll vid namn Brygger, hvilken
(sannolikt för att synas vigtig och komma åt penningar)
tormälde: det han år 1811 låtit bruka sig att till
excellensen Toll, landshöfdingen i Göteborg grefve von Rosen
med flere svenskar öfverföra bref från och till Gustaf
Adolf och hans närmaste anhöriga; att Brygger derför
tagit tjenst på engelska flottan och att han haft flera
sammanträden med f. d. kungliga huset.
Baron Jakob Cederström lånade örat till dessa
uselheter, lofvade Brygger, att han skulle få vara på fri fot,
under det han anskaffade bevis för sin angifvelse, och gaf,
i sin inberättelse till konungen, saken färg, icke afen
dårhusmässig oförskämdhet, utan af en maktpåliggande upptäckt.
Grefve Rosen, vid. första vink om förhållandet,
in-stälde sig hufvudstupa i hufvudstaden. Till utseendet var
monarken fullkomligt belåten med hans enskilda förklaring
öfver Biyggers tillmälen, dem Karl Johan i sina samtal
med Rosen behandlade som de förtjente. Men af andra
blef Rosen underrättad, att allt ej var så helt, som det
ville synas. Bryggers fabler, understödda af Cederströms
beställsamma ifver att upptäcka “vädergiftet“, lemnade
skuggor qvar i det kungliga sinnet. Grefve Rosen visste
det, men visste ej sättet att skingra de uppstigna
dimmorna, och klagade sin nöd för Lagerbjelke.
“Då kallbrand angripit en lem, låter man skära bort
den, för att hindra smittan att sprida sig till hela
blod-massan/4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
