Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stedt. “Om något hade inträffat i Ryssland, eller om
kejsaren vore missnöjd med oss, kunde väl vårt sändebud i
Petersburg ej underlåtit att genast inberätta sådant till mig.“
“Jag var hos general Suchtelen på besök i går aftons,
just. då han fick sin ryska post. Han genomögnade den
i min närvaro och påstod, att den ej innehöll det ringaste
af vigt,“ svarade Wetterstedt, likgiltigt.
“Huru dags lemnade ers excellens ryska
minister-huset?“ frågade Engeström.
“Klockan mellan 9 och 10 på aftonen,“ blef svaret.
“Och under natten, eller nu på morgonstunden kan
väl intet ryskt ilbud hafva anländt?“ fortfor Engeström.
“Det är något, som ers excellens sjelf torde böra veta
bättre än någon annan,“ anmärkte Wetterstedt, med
hånande köld.
Flat och stött tvärtystnade Engeström, tog fram sitt
briljanterade guldur — en gåfva af Polens siste kung, hos
hvilken Engeström varit anstäld som svenskt sändebud —
och jemförde dess gång med bordstudsarens i det kungliga
rummet, samt stoppade uret åter, stillatigande, i fickan.
Wetterstedt öppnade ett samtal om väderleken,
väglaget och andra likgiltiga ämnen, hvilket han nästan ensam
underhöll; ty Engeström gaf endast korta, kärfva och till
samspråk föga ledande svar.
Konungens efterlängtade ankomst afbröt de begge
stats-embetsmännens enformiga, tråkiga mellan-fyra-ögon.
“Nå väl, mina herrar!“ började han, “hvad har jag
alltid sagt er: hundra år härefter finnes ingen konung mer
i Europa; och efter två hundra års förlopp skall man
förundra sig, att konungar någonsin funnits, begripen 1*)?“
Grefve Engeström spärrade upp sina stora ögon, såg
förbluffad ut och gjorde ett utrop af bestörtning. Grefve
Wetterstedt plirade klipskt och anmärkte fintligt: att
Sveriges tron skulle stå upprätt, om också alla andra ramlade;
ty den vore fotad på folkets fria, enhälliga val, värnad af
lagbunden frihet, som skyddade både folkets och
konungamaktens rättigheter, och uppburen af folkets kärlek.“
“Rätt bra, herr grefve!“ återtog konungen, på
hvilken det fina smickret gjorde ett angenämt intryck, “er
djupa statsmannablick förnekar sig aldrig. Men ni måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
