Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksdagen 1818. Från det ögonblicket gåfvo hans
inställsamhet vid hofvet hvarken honom eller konungen någon
hvila, och excellenstiteln blef frukten af hans rastlösa fjesk
vid den påtöljda 1823 års riksdag. Hans aktier i
allmänna tänkesättet sjönko i samma mån som han steg i
äreställen, och Karl Johan, som insåg att kärnan var
oskadlig, gjorde sig ett nöje att sira skalet med bjefs. Ty det
iåg i denne konungs både lynne och statskonst, att hålla
tummen på öfverlägsenheternas öga och att hindra dem
från flygt på egna vingar; men att göra alla, af hvilkas
sinnesspänstighet han ansåg sig ej hafva något att frukta,
till viljes i allt af hvad honom berodde. När således
statssekreteraren Ehrenborgh, ifrig iakttagare af sin nyss vunna
friherretitels företrädesrättigheter, nitiskt lade sig emot, att
herr af Greorgii fick nyttja sköldhållare på sitt vapen,
såsom en utmärkelse förbehållen grefvar och baroner, men
lagman Georgii bönföll derom såsom ett synnerligt bevis
på bevågenhet, biföll Karl Johan hans begäran, under
yttrande: “Kan man göra en menniska lycklig med en sådan
småsak som ett par sköldhållare, så vore det obarmhertigt
att icke villfara en dylik begäran*).
Ännu starkare blef baron Ehrenborghs motstånd, när
konungen, för att göra statsministern grefve v. Engeström
ett nöje, ville gifva friherretiteln åt förre ministerresidenten,
sedermera titulerade kanslirådet och hofmarskalken Kantzow.
Han hade gifvit v. Engeström penningeförsträckningar och
hans fru var grefvinnans dagliga sällskap: dessa voro de
hemliga bevekelsegrunaerna till statsministerns ifriga förord,
som likväl ej mäktade besegra Ehrenborghs motstånd. Ty
när han åberopade 37 § Regeringsformen, hvilken
till-städjer konungen, att för “stora och utmärkta fÖrtjenster“ —
hvilket ej ens Engeström sjelf tilltrodde sig att upptäcka
hos sin skyddsling — tilldela adelsmän friherrlig och
fri-herrar greflig värdighet, och statsrådet ej kunde bestrida
grundlags §:ns tillämplighet, så gaf Karl Johan vika för
rådgifvarnes invändningar, enskild t tröstande v. Engeström
med löftet, att när Ehrenborgh snart blefve förflyttad till
en annan plats, statsrådet torde blifva medgörligare i denna
fråga, och då ville konungen bevilja Kantzows upphöjelse.
Det var när denna sedermera i sjelfva verket gått i
fullbordan, sedan Ehrenborgh slagit sig ned som president i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
