Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt beloppet mot 3,000 riksdaler Sachsiskt kurant i
lifs-tidsränta, af hvilken han knapt lefde upp mer än
tiondedelen. Svenskar blifva hos honom aldrig emottagna; en
som gjort försök att vinna inträde visade han på dörren.
En annan landsman, hvars namn jag förgäfves sökte få
reda på, hade velat lemna värden en börs med guldmynt
och en vexel för Gustaf Adolfs behof ..
‘‘Och ni kunde ej spana ut, hvilken denne frikostige
anhängare var?“ föll Karl Johan, häftigt, in.
“Omöjligt, allernådigste herre! ty som jag nyss hade
nåden nämna, aflupo alla mina försök i den vägen
frukt-löst.“
“Fortfar då i er berättelse !‘c befalde konungen.
** fortfor: “’Värden, kännande öfverste Gustafssons
oböjliga envishet, vägrade att emottaga både börs och
vexel. Jag befann mig länge i stort bryderi, huru jag,
enligt ers maj:ts befallning, skulle kunna få tala med
honom. Ändtligen kom jag under fund med, att han under
måltiden i källarsalen brukade språka med dem som sutto
vid andra bord. En dag, då det der talades om kriget
mellan Ryssland och Turkiet, spådde Gustaf Adolf olyckor
åt profetens folk, äfven derför, att Mahmud låtit raka bort
Muselmanernas skägg, dem af försynen giSvet till en
prydnad. Jag passade på att blanda mig i samtalet, som
fördes på tyska språket, och yttrade, med tonvigt, att om
skägget befordrade framgång, borde en viss John Hall i
Sverige göra stor lycka, emedan han i många år låtit
sitt växa till en polsk judes längd. Öfverste Gustafsson
blef uppmärksam; fixerade mig skarpt; kände igen mig
sedan Stralsundstiden; vinkade mig till sig; frågade efter
Hall, efter hans svåger excellensen grefve Claes
Wacht-meister, efter min vackra syster (han begagnade just detta
uttryck), och efter min far, hvars död han ej kände, men
om hvilken han fryntligt frågade mig om icke min salige
fader fått sin fullmakt på hofrättsrådsembetet, som han
till sin död innehade, af Gustaf Adolf? Hans sista
omdöme gälde grefve Rosenblad, hvars nit och verksamhet
öfversten berömde, med tillägg, som hans ord föllo, att
den mannen vore brukbar för alla regeringar. — Gustaf
Adolf var vid detta tillfälle klädd i blå bonjour och gula
nankinsbyxor samt bar långa röda mustacher. Intet or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
