- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 2 /
185

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Foch. “Nej, nådigste herre! Men den soin
under-stått sig att vilja inbilla ers maj:t, att det till
återbetalning erbjudna bränvinet är försvarligt och jemngod vara
med den lånade, är antingen en skälm, eller en narr, eller
begge delarna.“

Konungen (springer till skärmen och drar undan den).
“Träd fram, Eöslein! och försvara hvad ni berättat mig.
Är det bränvin, som å mina vägnar blifvit lemnadt i
betalning för hvad jag lånat till Selets bruk, af samma styrka
och godhet, som det jag fick ur kronomagasinet ?“

Eöslein (flat och förskräckt; stammande). “Ja ... Gud
bevars ... allernådigste herre !“

Foch (öfverraskad och uppbragt, till Eöslein). “Vet
ni hvad ni säger, herre ?“

Eöslein (fräckt). “Jag står vid mina ord.“

Foch (utom sig, ger krigsrådet Eöslein en örfil). “M
beljuger mig inför min konung, herre! och drar hans maj:t
skändligt vid näsan!“

Konungen (förtörnad, lägger högra handen på sitt
svärdfäste). “Karl! ni begår majestätsbrott... Om jag ej
nu lät nåd gå för rätt, så stode ert lif, ära och gods
på spel.“

Foch (ännu icke sansad, slår med handen på fästet af
värja). “Lif och gods, allt för gerna; mats quant a
Thon-neur, Stre, fen ai autant que Vous! *)“

Konungen (fogligare). “En man med hederskänsla
kan förlöpa sig. Jag förlåter er detta, baron Foch! just
för det värde ni sätter på äran; men (med stränga blickar
ömsom på Foch och Eöslein) sanningen skall jag nog få
reda på, äfven i detta fall, och ve den af eder, mina
herrar, som afsett att föra mig bakom ljuset.“

Sista uppträdet.

(Operasalen inredd till maskerad.)

Musiken ljuder. Masker vimla. Dansen är liflig;
åskådarne talrika, ömsom trängande sig kring kadrillerna,
ömsom från logerna tagande maskeraden i ögonsigte. För-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:43 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/2/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free