Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ökändes ankomst för en stund antogo ett likgiltigt lynne,
fingo de snart sitt ursprungliga lif åter, när
efterhängsenheten, för att ej röja sina afsigter, nödgades rymma fältet.
Efter den beskrifning, vi i det föregående lemnat på
stället och några af hvardagsgästerna, torde läsaren tillåta
oss att äfven meddela en profbit på samtalen.
“Hvad nytt?“ var Johanssons sjelfskrifna fråga, sedan
han svälj t första klunken af den glödande jamaikam
“Vi äro alldeles för många ännu, och ett par tycks
till och med icke vara af de våra,“ svarade Gyldenpalm,
halfhögt; hvarefter han höjde tonen och vände sig till en
annan bland sällskapet: “Herr löjtnanten har alltid så
mycket roligt att berätta och berättar så väl.“
“Allt för smickrande! men jag känner endast
knekt-historier, “ blef svaret.
“Tous les genres sons bons hors le genre ennuyeuxu, och
det lärer ock vara den enda, med hvilken herr löjtnanten
ej är hemmastadd,“ anmärkte Gyldenpalm, fint.
“Nå, allt för gerna! om herrarne ha lust att låna
örat åt en händelse, som stöter halft om halft på krut och
messhake.“
“Eör tusan, det skall bli roligt!“
“För flera år sedan,“ tog löjtnanten till ordet, “funnos
i Yesterås stift nära gränsen af Ilpland, en kaplan och en
klockare, hvilka, sedan de i bränvin förvandlat och förtärt
alla sina tillgångar, togo uppfinningsgåfvan i anspråk, för
att bereda sig nya utvägar att fa supa. För sådant
ändamål ikläddes kaplanen en björnhud, — en af de fa
persedlar, som ännu ej blifvit hvad man kallar uppsupna.
Tillika utrustades han med en yfvig peruk, försågs med
ett rep om halsen, hvars yttersta ända lades i klockarens
hand, och med biträde af en gammal soldat, som till
socknens nöje trakterade en ostämd fiol, med sällan fulltaliga
strängar, förevisades hans ärevördighet
söndagseftermiddagarna, såsom en välbestäld nalle, vig och ledig, för
ortens ungdom, mot en tjock slant för hvarje åskådande
person, hvarefter inkomsten förvandlades i bränvin och
samvetsgrant påföljande natten gemensamt förtärdes af herrar
kaplan, klockare och soldat. När dessa upptåg kommo till
öfverordnade presterliga myndigheters kännedom, mistade
kaplanen kappan, och äfven klockaren fick ledighet för
lifs-tiden från både lön och syssla. Klockaren tog sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
