Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycksbådande art, ty det var just detta förtroendeuppdrag,
som drog honom i djupet.
Till åtsidan af skådepenningen hörde i öfrigt: ett jemnt,
mildt, för glädje stäm dt lynne och en lefnadsfriskhet, som
uthärdade stormlöpningen af oupphörliga utsväfningar, mellan
hvilka och embetspligters utöfning han delade sin tid. Hans
outtröttliga arbetsförmåga var lika verksam dagen efter
en genomrucklad natt, som de nätter han stal undan hvilan,
för att egna åt göromål, som eljest kunnat störa dagarnas
nöjen. Från bordets njutningar ilade han till kortens och
tärningarnes tidsfördrif; från baler, der oskulden blomstrade
på de dansande tärnornas kinder, och sällskaper af den
ntvaldaste sällskapston, — till lustbarheter, der
blygsamheten var den enda gäst, som icke sökte, icke fann inträde.
Om han varit ensam, om hans tillgångar förslagit till
ett så kostsamt lefnadssätt, skulle man blundat för
lättsinnigheten och endast haft ögon för det intagande
väsendet, för tillräckligheten åt på en gång allmänna värf och
enskilda fröjderus. Men frånsidan af skådepenningen
utgjorde hans husliga lif. Forelius var gift. Han var måg
åt Sergel, som förutsåg och förutsade, att detta äktenskap
skulle bereda hans dotters olycka, och som endast gaf vika
för hennes okufliga lidelse, då han beviljade Forelius
hennes hand. Den store konstnärens spådom slog bedröfligtvis
in till punkt och pricka, ehuru ett blidt öde besparade
honom smärtan att upplefva utvecklingen och sluthändelsen.
Fru Forelius blef mer och mer lemnad i skuggan bland
alla de föremål, som upptogo hennes mans tid, och var
omsider den af alla hans vänner, som såg honom mest
sällan. Han fördjupade sig i skuld, men lade ej detta
hårdt på sinnet, beräknande att småningom betala den med
det tillskott i sina årliga inkomster, som konungen lofvade
honom för den befattning honom uppdrogs med Ivarl
Johans enskilda angelägenheter, utan att likväl till beloppet
närmare bestämma arvodet.
Hvad Forelius saknade var nog sinnespänstighet att
på en gång draga sig ur förströelsernas hvirfvel, att bjuda
motgången ett pansradt bröst och tygla frestelserna med
den rena viljans kraft. Yid ett tillfälle af trångmål
tilli-tade han sjelf, utan anmälan hos den höge egaren, i
förskott på sitt beräknade innestående fleråriga arvode, dennes
kassa, som han hade om hand och förnyade, vid förnyadt
betryck, samma, icke tillåtna, utväg. Hela den summa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
