Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med denna svårlösta uppgift sökte Ehrenborg att gå
i land, på bekostnad af sin egen kassa. Kro no betj eningen
anbefaldes att af håll a tiggare och förbjuda betlande på den
konungsliga stråten; men förutseende, att den lofiiga
nyfikenheten och de tärande behofven, oaktadt alla förbad,
på hundratals ställen, der kronobetjening ej kunde vara
till hands, skulle magnetiskt draga armodets barn till
landsfaderns åsyn, utrustade Ehrenborg sin landssekreterare med
en stor bundt småsedlar och försåg sig sjelf med en dylik.
Landssekreteraren, som ungefär en timme före konungen
for samma väg, strödde bokstafligen ut penningar till
be-höfvande, med uppmaning och mot vilkor att de skulle
hålla sig på sådant afstånd från vägen, att de allt för
gerna kunde se den höge resande, men icke af honom
synas. Landshöfdingen sjelf, som for några få minuter före
konungens vagn, förnyade samma åtgärd, med dem, som
ankommit efter landssekreterarens förbifart, eller ej
hörsammat hans tillsägelse. De fleste, om också icke alla,
åtlydde en med sådan frikostighet beledsagad befallning,
och skulle sannolikt ej erhållit större nådegåfvor af
monarkens hand, än de nu fingo af Ehrenborg, genom honom
sjelf och hans landssekreterare.
Ändtligen rullade den kungliga vagnen fram for
ingången till boningshuset, i bakgrunden af Marieholms
rymliga gårdsplan. De förnämste i orten, och bland dem
amiral Platen och general Karl Henrik Posse, mottog o konungen
utanför porten vid trappan. Det var för betraktaren
någonting ganska iakttagansvärdt detta möte, dessa
helsnin-gar. Karl Johan fattade och tryckte deras hand samt
kysste dem på begge kindbenen. Den i sitt yttre så
oansenlige grefvre Platen bugade sig okonstladt, talade lika
naturligt och obesväradt med konungen, som han plägade
göra med hvilken annan som helst och hela hans hållning
var vördnadsfull, utan att närma sig det krypande. Grefve
Posse, hvars stolta, höga herskareskepnad och stränga blick
voro så till sägandes den förkroppsligade befallningen sjelf,
obekant med sättet att böja sig, blef nu på en gång så
smidig, att ingen bland hoffolket mäktade vid sina
underdåniga bugningar luta pannan närmare marken, ingen
visade sig mera inställsam under samtalen, ingen hade
småleende hastigare i beredskap, då konungen log, eller ett
mörknadt anlete, då monarkens lynne mulnade. Amiral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
