Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mast konungen! Och huru det tycktes trösta den förre
att veta sig vara den förste i rang, den förste i gunst,
ehuru han ej kunde dölja för sig, att Platen i alla fall
var den beundrande uppmärksamhetens uteslutande föremål.
Bittida följande morgonen instälde sig länets
kamre-rare och sekreterare vid Sjötorp, den senare medförande
landshöfdingens föregående natten ankomna post och
tidningar från hufvudstaden. Så snart han redogjort för hvad
som förelupit i Mariestad sedan Ehrenborgs afresa för att
möta konungen, kastade Ehrenborg ett flyktigt ögonkast
på sina bref och fattade med nyfikenhet Argus, som den
tiden hade stort inflytande på allmänna’ tänkesättet i
landet. Det första han blef varse var en uppsats rörande
de just nu pågående kanalhögtidligheterna, gissningar på
förestående utdelning af nådevedermälen — och ett
höf-ligt, ,men strängt klander af en kungörelse, utfärdad af
konungens befallningshafvande i Skaraborgs län, att
förekomma tiggares" och lösdrifvares närvaro vid
högtidligheterna m. m.
Ehrenborg skiftade färg och skådade pröfvande
omkring sig. Flera personer voro inne i hans rum på besök,
bland andra en af konungens adjutanter, regementschef
och slutligen Ehrenborgs efterträdare.
“Det kan väl ej nu vara något nytt från Stockholm
under hans maj:ts bortovaro,“ yttrade denne.
“Äh, jo!“ svarade Ehrenborg, “hans allvetande
argu-siska maj:t har åtskilligt att förtälja om just vår fest här.
Yar god och läs.“
Och han gaf tidningen åt öfversten.
När denne läst, svor han Öfver “den fördömda
pres-sen“ och förmente, sedan han pligtsk}ddigast beskärmat
sig Öfver det oförskämda anfallet mot konungens
befallningshafvande i Skaraborgs län, att det vore riktigt synd
om grefve Platen och de öfriga, hvilka Argus utpekat som
kandidater till titlar och ordnar; ty kungen ville gerna
vid alla tillfällen göra Argus till ljugare, och kunde lätt
i förtreten öfver hans otidiga sq valler inställa förunnandet
af alla gunstbevis. Dermed trodde Ehrenborg åter ingen
fara vara å färde.
En stund derefter, då han blifvit ensam med
landssekreteraren yttrade han till denne: “Jag undrar just af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
