Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad ingen, som vid tillfället hört och sett dem
tillsammans någonsin kan glömma, var, när Wedel, med det höjda
glaset i handen, begärde ordet och föreslog “Föreningarnas
skälu. Med enkel, flödande och kärnfull vältalighet
började han med den stora föreningen mellan Skandinaviens
begge riken; ordade sedan om föreningen mellan konung
och folk; vidrörde den mellan förmän och underordnade;
talade derefter om den mellan medborgare inbördes;
öfver-gick till dagens ämne, hafvens förening, och från denna
slutligen till vänskapen, som förenade Wedel och Platen, i
hvilken den förre såg typen för svenska viljans
outtröttlighet, fasthet och kraft.
Platen svarade, — icke nu bunden af ceremonielets
föreskrifna talesätt, utan med ingifvelsens lif, hänförelsens
värme och styrkan af medvetande, öfvertygelse och
förutseende. Man skulle, när Wedel slöt, utan tvekan hafva
tillerkänt honom priset som talare; men skulle, om han
fått ordet efter Platen, haft mera öra än uppmärksamhet
för den norske grefvens vackra framställning.
Arbetena på Yestgöta-linien voro slutade; festerna vid
dess invigning slötos. Efter öfverståndna mödor återvände
arbetsfolket till hvila, och gästerna, mättade af njutningar,
till sina hemvist. För en enda person innefattade slutet
på dessa mödor början till nya, och för honom funnos
hvar-ken hvila eller njutningar utom mödornas linie, så länge
ännu ett tum återstod ofullbordadt af Göta kanal. Denna
person var Baltzar Bogislaus von Platen .. .
Under allt detta satt en annan 1809 års man — roten
och upphofvet till den då timade statshvälfningen — på
af-stånd från tilldragelsernas skådeplats och fann sin högsta
njutning i overksamheten. Det var, som hade Georg
Ad-lersparre aldrig funnits till. Plåtens vän, hans kamrat i
statsrådets första uppsättning, nitisk medverkare till
framgången af beslutet om kanalens anläggning, och ändå snart
sagdt den enda utmärkthet, som hvarken syntes eller
saknades vid den stora festen, ehuru den föregick i sjelfva
det län, hvilket till namnet ännu räknade Adlersparre för
sin högste styresman! Men just derigenom hade han råkat
i en ännu mera falsk ställning, än den, hvaruti han i alla
fall, från sitt utträde ur statsrådet, befann sig. Han kunde
ej, utan att blottställa sig för spefulla anmärkningar,
uppträda som sysslolös främling i ett höfdingdöme, hvaraf han
ännu innehade både titel och inkomster. Han kunde ej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
