Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nära styrelsens leder, men utan att vilja räknas till
dess sjelfskrifna sköldhållare, och i flera stycken hyllande
egna grundsatser och beträdande sin egen väg, nitälskade
grefve af Ugglas, med sin kända redbarhet, för jemvigten
mellan statsmakterna. Hans svåger, friherre Akerhjelm,
samlade alla den nya tidens vänner kring sitt ryktbara
lorslag om offentlighet vid ridderskåpets och adelns
öfver-läggningar: — ett förslag, som lifligt behjertades och
lif-ligt bestreds; som föll nu, men ur reservationernas aska
uppstod det, en ny Fenix, vid näst påföljde riksmöte och
vardt lag för samtliga riksstånden. En vålnad från den
senaste lyckliga statshvälfningen, uppsteg emellanåt friherre
Mannerheim, ordande, med sårad sjelfkänsla, om forna
dagars förtroende, medan detta, osökt, slöt sig kring
Ka-sper Ehrenborgs (v. landshöfdingens) sällsynta
embetsman-naöfverlägsenhet och rena, Öppna, fasta, sjelfständiga
skaplynne, lika litet träl under styrelsen som blindt kastande
sig i motståndets hvirfvel. I tacksägelsen efter hans död
har Wallin träffande skildrat honom med dessa ord:
“verksam utan prål, vis utan list, ordningsälskande utan
småsinne, sjelfständig utan trots, var och blef han en folkets
man och sin konungs vän; han förstod ej att åtskilja det
oskiljaktiga. Folkgunst sökte han ej, nåd behöfde han ej;
bifallet från tronen, eller bifallet från hyddorna var honom
kärt endast som det yttre inseglet på hans samvetes
vitt-nesbörd.“ Fin, listig och förslagen hade friherre af Nordin
djupa försänkningar på begge hållen, och på begge
smickrade man sig med att kunna påräkna hans bistånd. Det
senare var nära nog fallet äfven med herr Lefrén, utan
att han törhända sjelf visste det, och utan att det låg
hvarken i hans afsigt eller hans lynne att bedraga
någondera. Men hans tårbemängda värme, alltid till hands, blef
först senare fullt ministeriel och var ännu 1823, då herr
Lefrén nyligen blifvit införlifvad med riddarhuset, en
parlamentarisk gåta, ett politiskt embryon. I omvändt
förhållande bistod friherre Ludvig Boye ömsom styrelsen och
motståndet, utan att egentligen äga någonderas förtroende.
Hans sjelfständiga språk vid 1815 års riksdag, då han,
midt under den tidens förtjusningsfeber, vågade hafva
ögonen öppna, och de förföljelser han derefter uthärdat, lågo
honom i fatet hos förföljarne sjelfve, hvartill kom Karl
Johans personliga misstankar på Boyes gustavianska benä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
