Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvägarne att göra sig af med förste konsuln.
Visserligen satte han sig emot, att man skulle beröfva honom
lifvet; men han tillstyrkte att bortföra honom med våld,
som alltid kommit att slutas på samma sätt. Alla de
öfriga röstade för döden.“ *) —
“Efter slaget vid Jena betygade Napoleon hela sin
tillfredsställelse åt marskalken Davoust, och fick veta hela.
sanningen både i afseende på marskalken Bernadottes
uppförande och kavalleriets den 14:de. Han besinnade sig ett
ögonblick; derefter for han ut i förebråelser och tilläde:
“Det är så afskyvärdt, att om jag stälde honom för en
krigsrätt, vore det detsamma som att låta skjuta ned
honom. Det är bättre att icke med honom låtsa om
någonting. Jag tror honom ha nog hederskänsla, att sjelf inse
det han gjort en skarqlig handling, i afseende på hvilken
jag ej skall dölja för honom mitt tänkesätt.“ **) —
“I detta ögonblick instälde sig marskalken Bernadottey
för att uppvakta kejsarn, som förbjudit att blifva störd,
innan han sjelf kallat. Jag vägrade således att släppa in
marskalken; ty jag visste då ännu icke orsaken till han&
ankomst. Jag hade sett den vekhet, hvarmed hans trupper
stridt, och han hade allt ifrån fälttågets början
oupphörligen beklagat sig öfver sina soldaters tröghet, oerfarenhet
och bristande förtroende hos befälet. Jag skulle ha ut-
tömt gissningarnas förråd, utan att kunna föreställa migy
att han, på en gång motsägande den menliga åsigt, han
sjelf bibragt om deras mod, drömde, att det var just dessar
som afgjort den seger vi vunnit (vid Wagram 1809).
Kejsaren, som snart blef underrättad om denna obegripliga,
dagorder, lät kalla till sig den allt för inbilske marskalken
och tog ifrån honom hans trupper. Lexan förslog icke.
Bernadotte envisades att hålla fast med de löjliga
lyckönskningar, som han stält till sachsarne och lät införa dem
i tidningarne. Kejsaren blef förtörnad öfver detta upp-
förande. Han kunde ej smälta, att man hopspann på samma
gång en olämplighet och en osanning; men han ville e]
heller såra folk, som blottstält lifvet för att tjena honom.
Det otidiga upptåget var emellertid för glupskt, att lemna
det oanmärkt ur sigte. Han utfärdade en dagorder, som
*) Anf. st. sid. 429.
**) Anf. st.; andra delen; 23 kap., sid. 292.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
