Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket han trodde sig hafva förtjent, medelst tjugu års
oafbrutna tjenster“ *).
“Nå väl! vill du veta huru vår nådigste herre alltid
tänkt om lagar och rättvisa, så hör bara denna lilla strof
i hans bref till Förste Konsuln, den 13 Floréal år IX:
“Det är nödvändigt, min general, att Krigsrätterna
uteslutande få befattningen att döma dessa eviga fiender af
samhällsordningen. Den vanliga rättvisan har långsamma
former, och fängelserna äro fullproppade af dessa
brottslingar . .. Man förkunnar som afgjordt, att en prins af
kungliga blodet skall ställa sig i spetsen för de upproriske.
Man skall mottaga honom på ett kanske ohÖfligt, men
åtminstone republikanskt sätt“ **).
“Jag tröttar dig kanske med dessa många utdrag.
Tillåt mig att sluta med ännu ett ur Savarys
anteckningar, innehållande bekräftelse på de förrädiska aftalen i Abo
mellan Alexander och Karl Johan:
“På general Reyniers anmärkning, att kejsaren (Na-
poleon) vore statens hufvud, svarade Alexander: men det
är krigshären, som gjort detta hufvud, och om man
fordrar af er, att I tagen ett annat: hvarföre skullen I icke
gora det, för att få lefva i fred med hela verlden ?“
General Reynier invände, att utom det, att man ej skulle
finna någon, som kunde ersätta kejsaren, voro de förbundna
furstarne berättigade att hysa bra litet högaktning för ett
folk, som så lättsinnigt öfvergåfve en prins, hvilken man
så högtidligt utropat. Kejsaren svarade, att man ej hade
någon förebråelse att göra folket, emedan det gåfve vika
för omständigheterna; och hvad valet angår, syntes det
redan antydt af kejsarens tillgifvenhet för den inom
krigshären, som han, utan jemförelse, ansåge för den
skickligaste, hvarför han nämnde Bernadotte. General Reynier
svarade, som han borde, utan att tillåta sig något
missgynnande omdöme öfver marskalken Bernadotte. Han tog
afsked och återvände till Paris, der han sjelf berättade mig
detta samtal“ ***).
*) Anf. st.; sid. 69.
**) Bnurrienne et ses erreurs; första delen; sid. 216—217.
***) Mémoires du Duc de Rovigo; sjette delen; 21 kap.; sid. 329.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
