Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ceremonimästaren slog i detsamma ett hårdt slag med sin klubba på altaret, då musiken, beledsagad af röster, började intonera följande hymn:
»Natten höljer lifvets öden,
Allt försvinner, allt förgår.
Heligt upplyst öfver döden
Endast minnet återstår.
Broder! dygden dig begråter,
Vänskapen dig fordrar åter:
Begge urnan rosenströ;
Se din skugga genom tåren,
Hemta kraft att trotsa dåren,
Mod att lida, lugn att dö.
Dessa prydnader du burit
Vitna en förlorad vän.
Ädle! du din tro oss svurit,
Du gjort mer: du hållit den.
Evigt dyrbar för vår saknad.
I vårt minne återvaknad,
Än du lefver i en rymd,
Bortgömd för vårt sorgsna öga,
Lik en stjerna i det höga,
Som ej släckes, blott är skymd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
