Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om inflytande, reste sig i vägen mellan Björnstjerna och
Wirsén tvänne bart huggande svärd, med hvilka de måste
fakta tills endera klingan brustit: statsrådet Wirsén,
upprätthållande det civila embetsmannakallets anseende mot
general Björnstjerna, befallande i högsta maktens namn; —
Wirsén, penningefurste, nitisk att bevara och förkofra alla
de fördelar, som åtfölja den skuldfria rikedomen, —
Björnstjerna, skuldsättnings förespråkare och de skuldsattes hägn,
ansträngande sig för att afskudda penningeenväldets
tryckande ok. Wirsén och Björnstjerna stridde således om
grundsatser och som det höfves män af grundsatser.
Endera måste naturligtvis slutligen duka under, — och det
blef Björnstjerna. Under den lysande förevändningen af en
lönande och ärofull beskickning till hofvet i S:t James, der
han anstäldes som Sveriges och Norges ständiga sändebud,
tog man ifrån honom krigshärens befälhafvarestaf. Denna
upplösning på de begge medtäflarnes långa, oafbrutna kamp
inträffade dock ej förr än några månader efter Wirséns
död, men hade under hans lifstid blifvit så förberedd och
drefs af den skyddling han uppammat till sitt biträde —
friherre af Nordin — så fintligt, att Björnstjernas
aflägs-nande ej kunde undvikas. Nordin begagnade härutinnan
Brahe som häfstång, förespeglande Karl Joban nyttan och
behaget, att mellan fyra ögon med sin förtrognaste
gunstling, som i alla fall nalkades eller tillkallades alla tider på
dygnet, samtalsvis och utan alla formaliteter besluta om
krigsförvaltningen, med allt hvad dertill hörer. Konungen
fann detta förslag särdeles retande .. . Björnstjerna skickades
till London och Brahe fick befälhafvarestafven. Det var
för den förre en utmärkelse, ett nytt ärorikt falt som
öppnades för hans verksamhet, sedan det allmänna fredslugnet
oj längre tog hans talanger som krigare i anspråk: hans
aflägsnande hade således ingenting till det yttre af hvad
man kallar onåd. Monarken hyste personligen välvilja för
honom; hans svärfaders, fältmarskalken Stedingks, höga
anseende, hans rike svåger grefve af Ugglas, hvilken
kungen, som alltid fästade stort afseende på rikedomen, för
ingen del ville stöta ifrån sig, och ändtligen Björnstjernas
fru, hvars älskvärdhet ej undfallit Karl Johans kännareöga,
hindrade ett fall i och med detsamma han beröfvades stödet
af krigshärens staf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
