Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallningar, och med undseende blefvo de också nästan
alltid verkstälda. Om någon gång annorlunda skedde, låg
orsaken icke i hans vilja, utan i deras otidiga fjesk, som
kringförde hans bud, och blef han det sjelf varse, så kunde
man vara säker att få se honom göra en hejdande åtbörd,
ja till och med höra honom med höjd röst utropa på svenska:
“sakta! sakta!“
Vid ett tillfälle hade ett fruntimmer förirrat sig på
fäitet, der hästfolket skulle rida i sträck. Konungen, som
förutsåg, att antingen hon skulle äfventyra att varda
nedstörtad af den framryckande truppen, eller hela den
pågående fältöfningen förfelas, ropade till henne, på bruten
svensk munart: “trafva madame, trafva!“ men skickade i
och med detsamma en adjutant, för att ledsaga henne ur
faran *).
Under ett låtsadt fältslag, då general Schulzenheim
anförde den ena hären och tåget bar af bland skogarna,
temligen aflägsna från den ursprungliga valplatsen, blef
Schulzenheim tankspridd och red vilse. Ett, tu, tre! stötte
han på monarken, som i sporrstreck anlände för att åse
trupprörelserna.
“Huru -f“ — ropade Karl Johan, nästan mera
öfverra-skad än förtörnad, till generalen — “Jag träffar er här helt
ensam. Hvad är er afsigt? Hvad gör ni här?“
Schulzenheim liksom vaknande ur en dröm, såg sig
om på alla sidor, och utbrast, i högsta förlägenhet:
“Aller-nådigste herre! Jag har tappat bort mina bataijoner.“
Detta lika oväntade som okonstlade svar afväpnade
konungens vrede, nära att utbrista. Han höjde endast
ax-larne, rynkade ögonbrynen, skakade hufvudet och yttrade
med hög röst, under en åtbörd af otålighet: “Nå så skynda
er då, att söka upp edra trupper“ **).
En annan gång, då sedermera baron Peyron
tjenst-gjorde som tillförordnad generaladjutant, hvilken befattning
han utöfvade med synbar ifver och mera rörlighet, än Karl
Johan ansåg behöflig, smålog konungen och sade, pekande
på denne befälhafvare för dagen: “Voila ce petit Peyron! 11
court comme une petite poule“ ***).
*) Historiskt.
**) Historiskt.
’**) Skriftligt meddelande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
