Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtroligaste fot, besvärade honom likväl hemligen, både
genom sin kända, fina slughet och hågkomsten af de trådar,
han haft i sin hand af 1812 års statskonst. Med
Bloomfield var det helt annat: Han hade aldrig sett Karl Johan
utan krona, och konungen hade ingenting att rodna för i
dennes närvaro.
Lord Bloomfield medförde en yngre bror och en son,
begge anstälda vid hans beskickning; men de öfrige af
hans närmaste hade stannat qvar i England och gjorde
endast sällan och korta besök i svenska hufvudstaden.
Han dröjde ej att der öppna sina förmak för lysande
cirklar, äfvensom hans hjerta öppnades för intrycket af en
bland den stora verldens tjuserskor, hvars sydländska bild
redan framskymtat i vårt panorama. Det var mer än ett
flygtigt tycke: det var en ömsesidig, innerlig och
oafbru-ten lidelse, som hvarken stördes eller beslöjades under
hela det tiotal af år, lorden vistades i Sverige.
Af böjelse kanske — kanske äfven af icke
klander-värd omtanke — var han stark hushållare, utan att sådant
skönjdes i hans väl upplysta våning, som hvimlade af
gäster, eller vid hans ståtliga banketter. Ryktet att han
bebodde ett hus, der tillika tvänne höga svenska
embets-män och en annan främmande minister herbergerades, nådde
Englands stolta tories’ öron; det stötte deras fåfänga. De
togo illa upp, att Britanniens sändebud ej hade ett palats
för sig ensam. Bloomfield rättfärdigade sig med en
afrit-uing af Pihlska huset, hvilken han hemsände till England
— och han hörde ej vidare af förebråelsen *).
Corps diplomatique i Stockholm under Karl Johans
regering bildade gerna sina lefnadsvanor efter ryska
sändebudets. Det var en naturlig följd, först af grefve
Suchte-lens höga anseende, höga ålder och storartade lefnadssätt,
och sedan af grefve Potockis Luculiiska yppighet. Medan
Suchtelen lefde, som var de sköna konsternas äfvensom
all själsodlings vän och hägn, hörde till den förnäma
tonen att vara konstälskare och att omgifva sig med
konstalster, hvaremot Potocki plundrade alla drifhus i och
omkring hufvudstaden, för att vintertiden i Stockholm gifva
sina banketter färg och doft från Neapels luftstreck; och
från den stunden blef öfverflöd af lefvande växter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>